Har mina funderingar ja .....
Ungarna brukar ju säga att de skaffar sig Vuxenpoäng ... ja t.ex att de får sin första inbjudan till o rösta eller nåt annat som man får göra som vuxen! Men när man ÄR vuxen då (ja inte i alla lägen kanske, hehe)?? Ja vad samlar man för poäng då? Tantpoäng? Käringpoäng?
Å Varför funderar jag i dessa banor nu då för? Kanske för att man ohejdat går åt det hållet ... för att symptomen börjat alla redan .... å jag ÄR bara inte så gammal ännu näpp, vägrar, vill inte ..... men vad göra?
Vad fasen babblar jag om?? Ja men asså hormonerna (mormonerna som någon kallar dom hehe) ... ja jo de där Hormonerna talar nu om att dom Inte har lust o vara med längre! Har mina små vallningar ... de kommer periodvis o har så gjort rätt länge nu o jag är INTE 50 ännu på några år .. ja tre då da, känner inte av det alls under veckor .... men så plötsligt är de tillbaka. Jag borde inte klaga för det är små korta vallningar men störande nog o jag vet ju att andra kan ha fruktansvärda vallningar. Så jag ska väl vara glad för det lilla då. Men att acceptera eländet?? Nääe det har jag svårt för! Jag är ju fortfarande barnsligt ung ... ja i alla fall till sinnet. Märker att humöret svänger hit o dit o annat som smyger sig på bara så där!! Tja minnet har ju varit kasst länge förvisso men detta gör ju inte saken bättre hehe. Nää hua ligen vad tröööök detta är.
Hjäälp!!
Jag är inte redo för att bli Tant/Käring ännu!!!!
Kraaaam / Miafia =0)