photo banner10_zps624f608f.jpg

31 okt. 2011

Oj oj vad länge sedan det var jag skrev här ..

Med andra ord på tiden!! :P

Det har hänt hur möe som helst sedan sist. Svåra saker, tuffa saker, stora beslut o en del saker att acceptera, o så försöka bli frisk o kry igen. Men nu har jag banne mig mått riktigt dåligt sedan i mars o börjar allvarligt tröttna på det. Har kommit till insikt med så mycket i livet. Har äntligen fått hjälp med mitt Utmattningssyndrom. Men tro inte annat än att Landstingsråden ser till att det försvinner. Alla olika inrättningar ska ju ingå i Vårdavtalet o då försvinner min kära terapeut o sjukgymnast!! *gråter en stor skvätt* Vart ska jag ta vägen då lixom? Har ju sprungit runt i vården i åratal men inte funnit rätt förrens nu för några månader sedan! Ja sorgligt är re! Har i alla fall skrivit mail till alla 5 landstingsråden. Det lilla jag kan göra. Men vad kan man göra … dom sitter ju på sina höga hästar o är så viktiga?

 

Annars då? Jo efter mina 23,5 år här på gården o gubbens hela liv här, så har vi tagit flera beslut. Vi har båda tröttnat på livet som bönder. Svårt att hitta glädjen o arbetslusten numera. Det har blivit tuffare med myndighetsgrejs, blanketter o annat det är bara jobbigt o betungande. I lördags jobbade vi för sista gången med lamm här (sedan 60-talet). Skickade iväg höstslakten, alla 80 lamm. De 45 tackorna är anmälda o vi väntar på att de ska bli hämtade snart. Klart det är sorgligt men så blir det. Noga övervägt.

 

Vi vill göra annat här i livet, passa på innan man blir för ”gammal” … vi vill nog testa på lite stadsliv istället. Komma närmare allt. Vill vara fria o lediga o inte bundna av djur o lantbruk. Kunna resa, vara aktiva med andra saker, vad man nu önskar. Men huuuua vad nervös man blir. För hur det än är o hur säkra vi än är på våra beslut så är det klart man är orolig … hur ska det bli? Klarar vi o bo i en stad eller hm i alla fall typ lite i utkanten? Ja inte blir det någon liten lägehet inte. Nä kollar runt på typ radhus. Måste ju ha lite space o lite …  ja pyttelite trädgård. Lättskött efter behov lixom. Spännande är re minsann.

 

Ingen utav barnen vill ta över gården. Åh vi förstår dom, dom har ju sett hur det är o äga så mycket byggnader, mark o annat. Inte vill vi belasta dom med det när inte intresse finns, de har andra intressen. De har sina egna liv nu. Så alltså går en epok av generationer i graven. Men vi hoppas verkligen att de som köper vill bruka o sköta om gården på ett bra sätt. Men men sådant kan man ju inte veta. Det lär märkas, det blir som det blir. Valet är gjort o påbörjat. Mäklare är fixad o han kommer på torsdag igen. Ska väl bl.a ta bilder. Å här är så möe o göra inför det. För o inte tala om inför visningar o flytt. Ja tänk er själva med alla byggnader fulla med grejer sedan 1800-frost o framåt. Måste ju försöka tömma det mesta o hyfsa till så klart. Inte bra för min stresskänsliga energitomma lilla kropp. Men för o komma till ruta två så …. jobba jobba!!

 

Ja ja allt detta med gårdsförsäljning o flytt lär nog ta sin tid. Det är ju inte som om o sälja en liten lägenhet precis. Kanske inte kommer iväg förens till våren/sommaren. Men målet är sådant så nu vet ni läget.Vi har knappt gått ut o berättat detta ännu för vänner o bekanta. Närmast sörjande vet i alla fall. Men man vet ju hur fort rykten startas. Hörde ett idag faktiskt. Åh skulle vi nu typ längta ”hem” så får vi väl flytta tillbaka till bygden då. Värre är det inte. Måste ju våga prova.

 

Ja det har varit o Är tuffa månader minsann. Längtar efter o bli människa igen … hitta mig själv, energin, livet o allt som hör där till. Det går framåt i alla fall tack o lov hehe. Ja ja vad som nu händer när kära terapeuten försvinner förståss!! Häpp förtränger det en sväng. Hämtar lite kaffe o publicerar min historia för denna gång. Ska banne mig försöka skriva här lite oftare nu. Törs jag lova eller? Troligen inte hehe. Ingen lär väl ändå läsa detta typ … får skylla mig själv när jag har hållit mig borta så mycket! Jupp!

 

But Ajm ö lajv!!

 

Kramelikraaaaam / Miafia   =0)