Ja tänka sig ....

..... tack vare goe sonen som stannade kvar extra länge för sin mormors skull så åkte vi faktiskt hem till mamma en sväng. Självklart vart hon oerhört glad, överraskad o mycket tacksam mitt i sorgen o allt det jobbiga hon går igenom, hon blev så glad. Vi hjälpte henne bla att plocka i ordning på hans saker i hans rum på Hemmet. Det blev tre vändor med vår lilla bil. Tillslut var det bara några möbler kvar som en annan skulle hjälpa henne med. Vi fick lite tid att prata o umgås. Låta henne få prata av sig o gråta. Idag är jag glad o nöjd att jag åkte så klart.

Beundrar min son oerhört mycket. Han är en riktig Guldkille, så mån om sin mormor, han kramade om henne varje gång hon grät o pratade så fint med henne, han var så hjälpsam på alla sätt. Vi kamperade ihop i bäddsoffan han o jag o det vart prat till klockan halv två på natten. Mysigt att få sådan tid med honom, händer inte ofta nu för tiden att man får den möjligheten med sin alldeles snart 22-årige son. Nästa gång det blir en tur hemåt V-götland blir den 26 april då det är begravning. Men vi har telefonkontakt mamma o jag så länge.

Idag har gubben o jag varit ute o gått ... tror banne mig det nästan vart en mil. Stackars gamla Meja är helt slut (men nöjd). En väldigt trött dag för mig men bra på alla sätt.

Kramelikraaam / Miafia   =0)