Nu har det gått en liten tid sedan jag skrev sist, tiden går fort. Julen åkte ut i tisdags då jag ändå inte hade något projekt på gång o mannen jobbade. Känns både skönt o ledsamt på samma gång. Men all belysning på balkongen är kvar i alla fall. De håller på att boa in sig i huset o det tar sig för varje dag, vi är där då o då o fixar lite. Men är åxå hemma o tar det lugnt för annars skulle jag inte orka. I helgen ska lägenheten tömmas på det sista o det är en del kvar en massa tingel tangel o alla hennes kläder på galgar, ett par mindre byråar, köksmöblerna, två större blommor o kyl o frys ska tömmas på det sista, Så det bli hej o hå med det. Men vi är nog några stycken som kan hjälpas åt så går det snabbare o lättare. Sedan har hon fixat flyttstäd så det känns gött att slippa bli involverad i det.
Katten är ännu kvar här, kaninen likaså, de får flytta när det är lite mer ordning i huset o när flytten är klar så att katten inte rymmer ut i någon öppen dörr eller hamnar i någon röra. Katten trivs verkligen bra här hos oss. Blir tråkigt o ledsamt när han väl flyttat sedan. Men det är på samma gång skönt att inte vara bundna vid några djur. De finns ju hos barnbarnen sedan o jag brukar fixa med främst kaninen när jag är där så.
Idag har jag varit över till grannarna på andra sidan gatan, ja det är ju mannens systers sambos son med familj som bor där, har umgåtts med tjejen F där lite då o då. De har en ettåring o så hans dotter A 7 år sedan tidigare o då A varannan vecka. F fick svåra smärtor, vart yr blek o föll ihop i "karusellen" på Ica härom dagen, hon hade fått ett brustet utomkvedshavandeskap 10:e veckan o hade ingen aning om det. I 10 minuter satt o halvlåg hon där med lilla N i sitt babyskydd bredvid o folk bara gick förbi henne. INGEN stannade o frågade hur det var förens en sköterska dök upp. Det blev ambulans o operation o sedan hemskickad o har nu ont o får inte lyfta något på en vecka, hennes kille J är hemma men han mår inte heller så bra, han har sina bekymmer efter en kraftig utbrändhet. Så jag/vi har erbjudit dem vårt stöd o hjälp o jag var över till dem ett par timmar så att J skulle kunna åka några ärenden. F fick prata av sig o det hade varit traumatiskt det förstår man ju. Lilla N är så himla go o fin o jag hjälpte till med att underhålla, bära o byta blöja men F var med o la henne för att det skulle bli som det brukar, men hon gick som en sengångare stackaren, så medtagen o svag. Ja man kan inte göra så mycket men finnas där när det krisar är inte så svårt. Gillar F väldans mycket, hon är en himla go tjej, J gillas åxå så klart. F:s familj har sina bekymmer just nu av olika slag, mycket med hälsan o hennes systers dotter 15 år som har Anorexia så alla har svårt att hjälpa till nu när det behövs. Så typiskt o ledsamt men så är ju livet ibland. Ja ja vi finns här o det vet dom o de vet att de kan höra av sig när de vill o behöver.
På X-fronten är det lugnt otroligt nog. Men idag kom det en inbjudan från honom:
Men asså hur tänkte han där? Har inte träffat varken honom eller hans föräldrar på en evighet. Skulle vi träffas o umgås? Sitta o äta tårta tillsammans? Nähä tack, efter V:s misslyckade gemensamma kalas förra året så bestämde E sig för att Inte ha något kalas tillsammans mer. A ska ha kalas den 7:e i huset ja alltså X får fixa kalas för A bäst han vill o tycker o E fixar ett på sitt sätt. A vet om att det blir så. Så jag fattar inte varför X skulle vilja ha oss alla där med påklistrade leenden o någon konstlad trevlighet emot honom o dem. Nä nä glöm det. X hatar ju oss alla. Ja ja jag har svarat honom med: "Tack för inbjudan. Vi har kalas för A planerat den den 7:e februari, A vet om att vi inte kommer till X-Flow". Fick det som tips från E för jag ville fråga hur hon skulle svarat. Antar att A har sagt något om han gärna vill att vi alla kommer på kalaset för det vore ju verkligen jättekul o jag förstår hans önskan i så fall, men under omständigheterna som är så borde ju X förstå hur som att det inte kommer att ske. Ja ja..... tror åxå att han bara ska visa sig duktig o agera på ett hurtigt sätt för att visa att han har minsann bjudit in men titta de vägrar som vanligt. Ja man tänker oalltid så när det gäller honom för så funkar han ju.
A har förresten tappat sin första tand tänka sig, snart två. Han har verkligen vuxit sista året o blivit så stor, det skiljer 4 år emellan barnen men jag har ändå svårt att hålla isär deras kläder när de ska sorteras ibland. V går i skolan men vägrar gå på Fritis, han har ju dessutom varit van vid att bara gå hem över gatan efter skolan men det funkar inte lika lätt nu då de bor mer än två km bort. Så de skjutsar o hämtar honom, o vi hämtar honom tisdagar o torsdagar då J jobbar i Tibro. Han ska lära sig att åka buss så kan han åka till o från själv sedan, en o samma buss som går förbi oss o dem, en liten kort bit att gå sista biten hem bara. Blir träning på det nu o det blir bra hoppas vi.
Ja det var väl det hela skulle jag tro, finns säkert mer men nu är jag för trött för att tänka mer.
Kramelikraaaaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar