Låg o funderade lite i går kväll o tänkte då på att när en läser denna blogg så handlar allt bara om dottern med familj o den där sketans vårdnadstvisten med den totalt omöjlige idiotiske Mr X o ja det är det enda som livet kretsar kring ju nu o sedan två år tillbaka. Tjötigt som tusan men jag är ju insyltad till max så. O att då orka göra en massa annat ..näpp det går inte så lätt hur social o glad jag än är.
Jag har ju problem med min onaturliga trötthet sedan en himla massa år o så hjärntröttheten. Alltså finns det inte mycket ork till annat, jag är inte involverad i något mer helt enkelt på grund av detta. För några år sedan var man involverad i Eu-migranterna som satt på våra gator, mannen, jag o en ung kille började med att gå ut med kaffe o smörgåsar o det ökade till att bära ut soppa, te, mackor o annat de behövde. Fick en del mat från Frälsis då ja de är verkligen För de utsatta. Tv, radio o tidningar hamnade vi i, fick stipendium från Erikshjälpen o ja jisses vad mycket som hände. Ja fler blev ju tidigt intresserade o ville göra skillnad för dessa människor med mat, dusch, härberje på vintrarna m.m. Det växte, kyrkorna vaknade den ena efter den andra o Kyrkhjälpen startades, ingen av oss är religiösa eller går i kyrkan men det är ju oftast så att de är ju de som bryr sig om människor i nöd. Vi höll på från 2014 fram till pandemin 2020-2022 då vart det ju max 8 personer i lokalen vi fick låna av Frälsis o mannen o jag valde då att inte komma de kvällar det bjöds på mat, dusch , tvätt o lite information om allt möjligt bar-att-veta, utan hellre ge de två platserna till de behövande o på så sätt halkade vi ur det hela o nu hälsar vi o pratar några ord när vi möter dem på gatorna, men de är inte många som kommer hit längre så. Vi hade åxå tröttnat lite då vi lagt så himla mycket tid o energi på detta. O min trötthet hade ju blivit värre. Nu har vi Fadderbyn Albesti i Rumänien som vi o många andra skänker pengar till o det får räcka för nu. O den byn har verkligen lyfts ur leran o barnen går i skolan i staden o får både mat o läxhjälp i ett inköpt hus som nu är ett Center på andra sidan gatan, alla i byn får olika "utbildningar" på centret alltifrån mammor med småbarn till tonåringar som får tex sexualkunskap o hur viktigt det är med utbildning istället för att bilda familj när de är 14-15 år. Byn består av ca 60-70 familjer med väldigt många barn.
DÅ:
Vi tog tre sprutor mot Covid o efter tredje 2022 så fick vi Covid, vi fick lite feber o var snoriga o hängiga några dagar men ingen fara alls. Efter det smakade mitt kaffe inte alls bra, smakerna hade förändrats o det tog lång tid innan kaffet o annat smakade bra o normalt igen. Dricker dock mindre mängder kaffe idag. Min trötthet ökade markant o kände att nu hade jag ännu mindre energi. Så några direkta större intressen har inte funnits sedan dess eller jo så klart men de har inte praktiserats. O så började den där hemska jobbiga skilsmässan i maj 2024 för dottern o då fick den lilla energin kämpa med att stötta o hjälpa E o barnen, X:et som då plötsligt visade sig ha tydliga Narcisitiska drag, de kom verkligen fram o han vart riktigt hemsk, han körde med psykisk/emotionell, ekonomisk o matriell misshandel i första hand, han vart som en annan person o han fick som ett hat emot henne o detta har vi kämpat med i över två år nu...E sökte stöd hos Hjälp för våldsutsatt kvinnor för att få råd, tips o hjälp. O det har hon verkligen fått.
Jag försöker orka o hänga i o jag har ju inte mycket som jagar mig direkt då jag är hemma o enbart jobbar mycket få timmar per månad. Så vila kan jag men när det händer saker med X nästan varje dag mer eller mindre så är man ju involverad som tusan. E skriver till mig när det händer något o kan prata av sig, o jag skriver då här för att skriva av mig o sätta skiten på pränt, då lättar det ju lite i skallen. Men det blir ju inte vila direkt då skallen jobbar på med allt som händer.
Jag är en Högkänslig person o har alltid varit det så länge jag kan minnas. Jag läser av ett rum snabbt, känner av andras måenden o läser in allt blixtsnabbt. Jag upplever allt när vi åker bil tex o jag ligger låångt före mannen i att se saker i trafiken, se gångare, se vart bilar är på väg redan innan de blinkar, jag ser omgivning o då mycket i detalj, ja det låter kanske knäppt men så funkar det. O så klart blir hjärnan trött av det åxå. Men den värsta hjärntröttheten kom efter att jag gick i väggen rejät 2010 o gick igenom en del trauman som var otroligt jobbiga. Efter det vart hjärnan tröttare o fungerade sämre på ett annorlunda mer energilöst sätt. Det påverkar min vardag mycket, det är svårt att finna energi, ibland lust, svårt att tex ta mig till duschen till stan eller vad det nu kan vara. Jag har svårt att skriva kommentarer o jag försöker ofta men de känns inte bra o jag ändrar på orden o meningarna i sig o jag blir inte nöjd o ger upp.... så himla tråkigt o jobbigt för jag vill så gärna visa att jag finns, ja det är jobbigt när hjärnan jobbar emot en o då inte så rationellt o enkelt som det borde vara. Men skriva här funkar...konstigt nog. Men här flyter det på, lite paus o skriva, lite paus o skriva...men jag har svårt för att hålla tråden, den vill gärna hoppa hit o dit o kommer inte alltid ihåg vad jag skrivit tex igår.
Mina barn säger att jag bombis har ADHD åxå, aldrig tänkt tanken ens, sonen har diagnosen ADD o dottern påbörjade en ADHD utredning men den blev avbruten o hon har det till 90 % alltså. det lovar jag, nåväl så hamnade jag hos doktor Anna, OJ vilken trevlig o bra läkare. Ja det var för min onda rygg o jag behövde stark medicin o förklarade hela historien om den o hon förstod till fullo....o så när jag sitter där o vi pratar om allt möjligt om livet för hon ville lära känna mig som hon sa så säger hon -Har du funderat på om du har ADHD? O jag bara Va näär men mina barn tror det. Ja för du kan ju inte sitta still sa hon. hehe Hon ville skicka mig till en psykolog men sa åxå att det fanns ingenting som sa att det skulle finnas plats o tid för en sådan utredning då trycket på Psykiatrin är hård. Men börja där sa hon o bara ett par dagar senare så ringde det en psykolog o jag fick tid veckan efter för ett möte.
Väl där så var det en lugn stadig trevlig psykolog som ställde frågor o jag pratade på o berättade om livet både då o nu...grät en skvätt o han sa att Nej jag tror inte att du har ADHD o att det ju är jättesvårt att få en utredning som sagt. Så jag gick därifrån lite nedstämd då jag kände att mötet inte blev alls så som jag trodde det skulle bli, ja inte för att det där med ADHD är det viktigaste utan min trötthet o mitt liv i allmänhet o han såg mig inte så som jag hade förväntat mig. Alltid svårt att få fram saker på en ynka timma o han kände sig ganska klar...jag har levt ett ganska långt liv med mycket innehåll om man säger så men näpp jag var lite ledsen minsann. Han tyckte dock att jag skulle gå en kurs typ ADHD-kurs på nätet. Japp ADHD hehe. Men det var för att den kunde ge en hjälp med struktur o hjälp i vardagen. Så den ska jag titta på nu om en stund. Ja ja dagen efter så läste jag i mitt 1177 o där stod det en osignerad diagnos: Anpassningsstörning....japp nu har jag papper på att jag Är störd hahahahaha. Nä men allvarligt då blev jag ledsen igen o jag fattar ju att det stämmer ju faktiskt in en del på mig men inte så mycket. Ja jisses så nu vet jag inte vad jag ska göra o känna. Ja visst kursen men den lockar Noll....för där ska antecknas, o det ska tränas o det ska fixas o näää jag orkar inte. Anpassa mig? hehehe
Nä nu måste jag väl titta på den där kursen då da... jag måste o se vart det bär. Försöker hitta kragen....
Kramelikraaaaam




















































