Jaha o nu är jag förkyld åxå...det bröt ut i förrgår kväll o igår var jag som en urlakad gnu hela dagen. Orkade ingenting o var snorig, hade huvudvärk o lätt feber. Sovit skapligt i natt i alla fall. Idag jobbar mannen så det är lugnt o skönt här. Får se vad jag orkar idag, en tvättmaskin laddad i alla fall. Ja E har varit förkyld förra veckan o mannen hade en släng några dagar åxå. Men de mindre människobarnen har varit friska.
I lördags skjutsade vi hem lilleman på förmiddagen efter översovandet, E satt i soffan o var fortfarande inte riktigt kry men åxå väldigt trött. Hon sa att det behövde städas hos Apollo-kanin så det gjorde jag. Han mår rätt så bra faktiskt, det visade sig att han har en sjukdom pga en parasit, japp kaniner kan ha det liggandes latent i kroppen o så bryter det ut när de tex går ner i hälsan pga av olika orsaker. Parasiten sätter sig lite på hjärnan o kaninen blir lite sned i kroppen, de kan överleva detta men man sätter in medicin typ avmaskningsmedel så blir de friska. De har dröjt med att hämta ut medicinen vilket gör mig lite ledsen, hade det varit hunden så hade det varit fixat redan första andra dagen, nu har det gått 2 veckor sedan vi var hos veterinären. Han får åxå smärtlindring "gömd" på en bananskiva varje dag så han mår som sagt riktigt bra nu, pigg o alert.
Jag har varit extra trött nu en period, tog ju prover o så men de var alla bra. Men det är den här stressen med allt som sker med X o man ser hur E inte har någon energi, hon sitter mycket o tittar på serier, tvättar o lagar mat men sedan är det stopp. Så köket blir mycket eftersatt o det blir rena rama Mount Everest till slut o alla ren tvätt som ligger påsar o korgar ovikt som behöver vikas o komma på plats i garderober o byråar...det behöver städas o plockas överallt ja det är sååå mycket som hela tiden ligger efter. Nu är det ju över två år som denna psykiska cirkus pågått o jag o mannen har hjälpt till dem så oändligt mycket. Jag har kämpat o försökt att göra saker hos dem varje gång jag är där o gör så ännu men nu orkar jag inte med de stora projekten längre, det tar emot så in i när man ser att jahapp här krävs det en eller ett par timmar (igeeen) bara i köket, o allt som är ingrott, alla kladdiga förpackningar, matrester på spis o bänkar som behöver lösas upp först för att få bort dem o när diskmaskinen är urplockad o man plockat i ett nytt lass så står det kvar typ en maskin till som ska diskas plus all disk som jag handdiskar. Jag klarar inte detta mer nu för det har blivit ett väldigt stort motstånd inom mig o jag tycker det är såå fruktansvärt jobbigt. Likaså med tvätten när man står där o viker o viker o bär runt o plockar in där den ska vara o sedan efter några dagar så börjar allt om igen både i kök o på tvättfronten o det är så himla mycket, stora kvantiteter ...när man organiserat upp o redan dagen efter så börjar det bli som innan ja mitt psyke o ork klarar det inte längre så är det bara. O det är skit jobbigt när man känner så när man vet att de behöver massa hjälp. O på samma gång blir jag arg o irriterad för de är ju två som kan hjälpas åt, som kan pusha varandra lite, men han jobbar ju o två till tre gånger i veckan på annan ort o det är ganska långt att pendla o övriga dagar här i stan. Jag vill skrika Men skärp er!! Men jag vet ju så klart att framför allt E verkligen mår skitdåligt o att hennes energi står på noll, att hon lider av PTSD o jobbar hårt med att typ överleva o allt detta ger mig i sin tur väldigt dåligt samvete för jag behöver finnas där för henne o ja J åxå men mitt psyke har åxå fått nog, jag är så jäkla trött o energilös. Men så klart hjälper jag dem lite med tex barnen o mindre projekt absolut, jag fixar när hon hör av sig angående mindre önskemål, men detta gäller mer det spontana fixandet som jag alltid gjorde förut. Igår skrev jag till E att jaha nu är jag förkyld o efter ett tag så skrev hon att J:s föräldrar kommer upp o hjälper dem i veckan. Guuu så skönt o bra. De finns ju åxå o vill väl, de bor ju 2,5 timma bort o de har inte gjort något sådant innan för dem. Så gott att veta att de får lite hjälp denna veckan. Min hjälp har inte varit så stor på sista tiden som sagt...
Nu skrev E o jag blir ännu tröttare för så här är det hela tiden, typ varje dag mer eller mindre. O nu är det ju jobbigt med V för han blir arg o ledsen över Tingsrättens beslut:
O så detta emellan V o mamma på samma gång. V kallar mamma för Hitler nu....så jäkla jobbigt o vansinnigt irriterande när X är så otroligt kass på att förstå, agera o står upp i sitt föräldraskap. Han bara lyssnar på V o sväljer allt med hull o hår o tror på allt V säger...o han som hela tiden talar om för V att det där beslutet är mamma som bestämt, allt är mammas fel, att han pratar illa om henne inför V o detta får ju V att gå emot sin mamma extra just nu. Så klart är det svårt för V att förstå allt det där med Tingsrätt o beslut o så men E o J har försökt att prata med honom om hur viktigt det är att följa detta, men X som då bara jamsar med V o bestämmer träffar o låter V bestämma allt. Att X går emot beslutet utan eftertanke vilket ju gör att V inte förstår allvaret o viftar bort allt mamma o J berättat o begär. Han vill inte heller lyda dem i det som gäller med beslutet. X måste ju faktiskt hjälpa till här med att stå upp som pappa o förklara för V vad som gäller men icke....han tror att han gör allt för V:s bästa, för att V vill o för hans förhållande till V. O då finns det inte ett Nej eller en förklaring till V. X bara spär på allt för V istället o försvårar hela processen. Men vi får se i rätten då....Ja tänk att nu har pappa gått från det största hatobjektet V visste till den bästa pappan i världen, önskar så att V kunde genomskåda allt. Men på samma gång vill man ju att han ska ha sin far så klart....bara det att om denna så kallade fader kunde vara lite bättre på att vara just förälder o en bra o sund förebild. Sedan är det ju åxå så att barn som umgås med en förälder med narcissisitiska drag inte vågar gå emot den föräldern utan spelar med för att hålla sitt nervsystem i schack o när de sedan kommer hem till "The safe parent" så släpper all stress o allt kommer ut o de kan då bete sig illa emot i detta fall mamman, ja så fungerar det o det märks extra tydligt på lilleman när han kommer till mamma efter pappaveckan, det tar 2-3 dagar innan han fått ur sig allt som han burit på som han inte fått utlopp för hos far sin. O V visar ju lite på detta åxå.
Ja livet är skitjobbigt nu, o man önskar o har så önskat i över två års tid att det måste lugna sig ja helst måtte all skit med X försvinna o bli bra men det verkar inte så nej....honom blir E aldrig av med, ja kanske när lilleman fyller 18 om lite mer än 5 år.... o det är så frustrerande att V var så lugn, harmonisk o mådde så bra när han inte hade kontakt med far sin, nu är det tvärt om igen. Han mår inte bra i allt detta, han har mycket ilska, o erkänner själv att det är jobbigt att umgås med far sin men han måste o måste för det är så mycket roligt där, o nya datorn som kommer när som...att vara lojal emot pappa o på samma gång emot mamma o J det är skitjobbigt för honom. Lojalitetskonflikt de lux.
Ja en ska la överleva men det viktigaste är ju att E tar sig igenom detta ... önskar så att jag hade mer energi o lust så att jag kunde finnas där mer.
Kramelikraaaam











































