Skolavslutning...

Jo men vi alla överlevde Skolavslutningen men man var spänd som en fiolsträng innan o under, ja exet kom ju som han faktiskt hade skrivit till dottern. Jag såg hur dottern spanade o såg nervös ut o vi såg honom komma o ställa sig en bit bort men när han fick syn på oss så kom han fram till dottern, gubben o jag nickade o sa hej, han sa hej tillbaka mycket snabbt o kort. Han stod sedan o pratade med dottern men jag hörde inte vad de sa för det var ett sådant sorl i o med alla människor runt om men hon sa senare att det var något om barnen. Sedan stod han där bakom oss under de nästan två timmarna avslutningen höll på. Det kändes spänt o lite obehagligt eftersom man inte vill träffa honom alls.

När alla barnen lämnade efter uppträdandena o gick iväg så gick vi åxå.... då dök de äldre ja barnbarnens farmor o farfar plötsligt upp. Hon sa Hej B, Hej M, Hej E, Hej J ....... som för att inte missa någon, lätt överdrivet kan jag tycka o farfadern kom lite från sidan o jag tittade på honom o sa Hej, han snörpte ihop munnen o såg otroligt besvärad ut men det såg ut som att han sa Hej i alla fall .... sedan stod vi o tittade på när fröknar o andra tog farväl o så kom då V emot oss eller ja mot mamma E o pappan kom fram o lämnade ett paket till honom o sa några ord. V vägrade att titta på honom o såg mycket besvärad ut, vände helst ryggen eller sidan emot honom o tittade ner i backen, sedan kom farmor fram o gav honom ett kuvert o sa några ord o man såg hur det kröp i V av obehag. V gick iväg utan att säga något, ville bara komma ifrån, sa inte Tack eller något. Farmor sa högt när hon gick bredvid oss att -Ja detta måste vi jobba på! O så började hon en mening till men avbröt sig snabbt o sa inget mer. Tänkte i mitt stilla sinne att Ja det måste NI...NI måste jobba på ert sätt att vara emot honom ... Hon ser bara att V är ett problem, att han har stora problem o inte uppför sig som han borde, pappan o farfadern åxå. Inte att han har otroligt svårt för dem, att han inte vill möta o träffa dem alls pga av allt som varit o hänt. Men allt gick ändå bra trots allt. Det känns skönt. 

Jag kände att jag var extra trött när jag kom hem efter anspänningen. E o barnen var hos oss o vi fikade o var sedan ute en promenad, sedan vilade hon en stund. J var hemma o jobbade han var inte ledig denna dag. Sedan for hon hem ett tag o barnen var kvar. Dottern fick huvudvärk, nästan migrän o han sa att det får jag alltid när jag mött Exet o hans föräldrar. Men som tur var släppte det värsta o de kom till middagen o fredagshänget. Svärdotera kom åxå. Sonen var med jobbet på en utflykt, de skulle ut med en större båt på havet vid Fiskebäck men den gick på grund o några skadade sig, sonen klarade sig som tur var. Det blir en utredning om vad som hände, sonen berättade hur de upplevde allt o det var ganska dramatiskt faktiskt. Så vi får se vad utredningen visar. Kapten Gunnar måste ha missat något i alla fall, ja inte skäret för det körde han på ju. Men fredagskvällen här vart Guld i alla fall. Full rulle o ungarna byggde koja på balkongen så det stod härliga till, det tog ett litet tag för dem att städa efteråt men det var det värt. V fick en Nerfgun av sin far i presenten, ja dottern gillar ju inte vapen o särskilt inte vapen med skott men men. V var glad o nöjd o fick en hel del instruktioner av J i hur man beter sig med vapen, ja även om nu denna skickar iväg patroner i skumgummi så kan ju plastproppen i änden skada ett öga lätt. Så de övade prickskytte på en dörr med ett kryss i tejp o en liten papperspåse uppklistrad dessutom. 

Ja men jo dottern fick trean! Har jag skrivit det? Minns inte hehe. Så på måndag går flytten enligt J, han har fixat släp o säger att det fixar vi på 5 timmar...ujujuj säger jag. Det blir till o jobba på där ordentligt då. Men lägenheten behöver inte tömmas så det är ju inte panik på det viset. Kommer att bli så bra hur som.

Nu ska vi strax till Prison Island på äventyr med dotera, barnbarnen, S o M. J är o skjutsar en vän som cyklar Vätternrundan idag. Så får vi se vad som händer mer. 

Kramelikraaaam 

Men äntligen kanske ...

 Nu har dottern haft mer kontakt med soc. Ja exet har ju varit på möte hos dem. De tog hans parti på många sätt märkte hon när hon talat med dem efter det, men hon har nu ringt dem o pratat med dem, de vet nu att hon har o har haft kontakt med Mottagningen för våldsutsatta kvinnor, så de har nu lyssnat på henne plus att hon ska till soc på ett möte på måndag o berätta mer om situationen o hennes version ordentligt. Men de förstår nu mer o mer att problemet inte är hon utan exet. Finally!

Hon förstod att han hade en mycket stor offerkofta på sig när de berättade lite om deras uppfattning om vad han berättat efter hans möte där, han la så mycket skuld på henne o allt var hennes fel, precis som vi sagt att han gjort hela tiden. De på soc förstår mer nu att det är han som behöver hjälp o stöd för att kunna få en chans att få V att kanske bo hos honom, de börjar med ett hembesök hos honom o så hjälp till honom att förstå hur han ska möta V när det kärvar. Lillebror A ska på ett möte med dem åxå nu snart, de vill veta hur han känner o mår. Han är ju ofta medlare emellan pappa o V vilket soc inte tycker är så bra. Även farmodern hamnar under lupp nu. Det är hon som varit mest fysisk o elak emot barnen o då mest mot V. Farfar hamnar där åxå, ja inte ang våld men han har inte skött sig han heller. Så jag finner nu hopp om att saker o ting ska kunna komma fram ordentligt i ljuset o sanningen ska komma fram o det blir lösningar till det bättre för både barnen o dottern. Hoppas hoppas önskar önskar.

Dottern har köpt en mobil till V, ja han har ju haft sin Smartklocka innan men nu tyckte de (hon o J) att han skulle få en mobil, ja inte en med tillgång till internet hur som helst utan med mycket föräldrakontroll, några spel, han kan ringa o sms:a, o de vuxna kan veta var han är osv. Så får lillbrorsan ta över Smartklockan. För det är bra att kunna nå honom åxå då han leker med kompisar ofta. Plus att de kan se var han är. Dottern skrev till x:et o berättade om mobilen o så klart kom det ett negativt svar så som att De måste komma överens om sådana saker o regler om det tillsammans. Samspel o kommunikation som han alltid säger till henne men aldrig gör själv till henne. Han kör ju alltid sina egna race o saker kommer som en överraskning för henne senare när barnen själva berättar eller han plötsligt kräver att hon ska betala hälften...

Lillbrorsan har ju sin bästis två dörrar bort från mammas så de leker ofta o han brukar plinga på hos mamma då o då o säga hej när det är pappavecka .... en gång nu i veckan när dottern öppnade så stod plötsligt exet utanför o V vart så .... vet inte vilket ord som passar bäst här men han bara vände sig om med ryggen mot pappan o la ansiktet i sina händer alldeles förstelnad ...

Ja så V har träffat lillbrorsan i veckan (pappavecka) o de ville då leka lite tillsammans efter skolan, så som att hoppa på studsmattan o kolla de nya leksaksgevären (Nerfguns) som A fått så A bjöd in V att titta på dem så V följde faktiskt med hem till pappas hus men ville att pappa skulle hålla sig en bit bakom när de gick dit, de ville vara ifred o han vill ju helst slippa far sin. Pappan trodde att V ville vara hos honom men så var det verkligen inte, det var ju brorsan han saknade o ville leka med, de ville leka tillsammans en stund o titta på de nya sakerna...det gick ganska bra men som både vi o V säger så får han aldrig vara riktigt ifred från far sin, han poppar ju upp här o där o överallt o försökte nu prata med honom åxå o så det hela slutade med att V gav honom fulfingret o gick hem vilket dottern nu återigen pratat med V om, det är verkligen inte lämpligt att göra så, så gör man inte, inte lämpligt beteende. Exet skrev ju o klagade på det så klart. 

V hade ju sparkat på pappans ytterdörr här om sistens men det fick vi förklaring på, det är så att pappa har sparkat på V:s dörr när de grälat...så han gör tillbaka saker som pappan har gjort emot honom... likaså med ilska så som pappa ofta har gjort. Fast V har ju väldigt mycket ilska inom sig gentemot honom efter allt som hänt åxå. 

Nu stundar det semestertider o jag hoppas på en fin sommar med många äventyr. Att E o J ska kunna flytta ihop så livet blir lite lättare för dem båda o barnen o även oss till viss mån. Flytten går snart till trean o J kan bo hos dem lite mer o sedan flytta ner ordentligt efter sommaren, men det har jag ju skrivit om förut... Men när de väl bor ihop så sitter vi väl här mannen o jag o klagar på att de eller hm hon inte behöver oss lika mycket längre hehe.

Och en sista sak som jag glömde här är ju att det är skolavslutning nu på fredag, har inte hört om exet hört av sig till dottern angående detta men antar att han kommer, kanske man kan anta att hans föräldrar kommer åxå. Har inte träffat honom på lääänge nu, sett honom typ 25 meter bort på fotbollsplanen o på håll i närheten av dotterns hus, vid skolgården o så. Men inte mött på nära håll o det vill jag verkligen inte göra nu heller. Han har ju slutat hälsa på oss sedan länge, hans far likaså. Men hoppas att OM han/de dyker upp att han/dom håller sig på sin kant, för någon löjlig konfrontation vägrar jag. O V lär ju inte ens vilja titta åt dem. Hata är ett strakt ord o kanske inte helt rätt ord här men mina känslor ligger nära där efter snart ett år av allt som hänt när det gäller dem o deras sätt att behandla dottern, barnbarnen o oss alla på. Lejon-mamman o lejon-"mormorn" morrar högljutt varje gång hon bara hör om dem. 

Kramelikraaaaam