Igår umgicks vi lite hemma hos dottern o gjorde lite nytta med diverse projekt i både nya o gamla lägenheten. Det gick trögt för det var varmt o ingen hade energi nog. Men så hade ju dottern o jag eller ja gubben min åxå men det är ju mest jag som håller igång barnen, nåväl vi hade bestämt att barnen skulle sova över hos oss en natt så att hon skulle få sova själv eller hm J åxå så klart. Hon/de får aldrig sova själva för barnen vill Alltid sova med henne/dem så i bland är de fyra pers plus Frallan S o inte ovanligt så ska katten E åxå sova i samma säng. Sängen är 160 kan jag meddela. Men oftast så delar de upp sig o sover i olika rum. Ja det blev ju så eftersom dottern ju flydde huset o in i den lilla tvåan där de var tvungna att sova i samma säng hon o barnen. Sedan har det ju varit mycket turbulens med barnens far vilket fått barnen att bli oerhört mammiga, de vill ha närhet så mycket det går o då särskilt på nätterna vilket ju är urjobbigt i längden för henne. Nu har de ju då fått ett eget rum med våningssäng o de tränar på att få barnen att sova där själva. Innan skilsmässan så sov barnen i sina rum i huset, de nattades var o en för sig o sedan så kunde de komma på natten till föräldrarnas säng om de behövde vilket skedde ofta. Far deras satte ju så regler i sitt nya hus som tex att barnen skulle sova i egna sängar på sina rum vilket då V hade väldigt svårt för, att somna o vara själv plötsligt, far hans var väl inte så pedagogisk o det vart ännu värre för V o han fick ångest. Plus alla andra händelser där han mötts av oförstånd, ilska, irritation o tvång från både sin far o farföräldrarna vilket gett V stora bekymmer med bla separationsångest från sin mor o ångest över lag vid vissa tillfällen. Så igår när det så var dax att lämna dem båda här för att sova så fick V riktigt jobbig ångest o vart så otroligt ledsen, ville inte att mamma o J skulle åka, lilleman vart ledsen åxå o ville inte men han kunde jag få på andra tankar, V ville hem o sova o sa att han visst kunde sova själv men det vet hon ju att han inte riktigt kan i sådant här läge, kanske inte helt ensam utan sin bror i alla fall. Det tog över en timma att få V lugn o stå fast vid att han skulle sova här o då måste jag påpeka att de har sovit över hos oss hur många gånger som helst ända sedan de var riktigt små o de upplever typ ingen skillnad på här o hemma, så trygga är de med oss. Men nu är allt annorlunda för att han har sådan separationsångest. Men tillslut så kom de överens om att hunden S kunde sova över här åxå o då funkade det o ångesten släppte. Han mådde bättre, stannade här o vi somnade sent o allt gick så bra. Jag två barn o en hund i sängen, gubben i gästrummet. Så jag har inte sovit så mycket i natt men sååå värt det.
V var så ledsen o arg igår vid ångesten o sa att pappa har gjort honom så här, att pappa fått honom att känna så här, att han hatar pappa...så där kom det igen. Hans ilska på far sin. Klart det bli jobbigt att då ha en mamma som alltid lyssnar, pratar, lugnar o förstår hur man möter honom jämfört med att ha en far som inte alls förstår o vet hur man ska bemöta honom när det uppstår problem. Förstår att V har mycket obearbetat o outrett inom sig, han måste få hjälp att bli trygg igen. Trygg med sin far. Men jag förstår att han vägrar träffa far sin.
Nu börjar de jobba igen o semestern är slut, lilleman A har pappavecka o V ska på Fritis men inte på sin vanliga skola med Fritis utan ett annat som han faktiskt varit på förra sommaren så det är inte helt nytt nej men det är tvärstopp han totalvägrar. Vill inte gå på något Fritis över huvud taget, han vill vara hemma.......men det fungerar ju inte när mamma jobbar heltid. Man får ju inte lämna hundar så länge som vi säger till V. Vet inte varför han inte vill till sitt vanliga Fritis heller, inget vi hört eller sett. Vi finns ju här men vi har våra saker vi behöver göra, vi har inte varit iväg själva på någonting denna semestern o har planerat in ett par tre dagar nu innan semestern är slut. Så nu har det blivit så att morbror S tar V i tre dagar, några timmar varje dag eller hela dagar är det nog ja för V vägrar ju gå. Vi tar torsdagen o fredagen kan hon sluta tidigare om hon nu får V dit....men så kom hon på att hans vanliga Fritis är stängt i tre veckor till....men som hon sa att hon o J får fortsätta motivera honom till att gå. J jobbar ju på annan ort då han ju inte flyttat hit ännu så är hans stöd inte lika lättillgängligt för han är åxå en mycket stor trygghet för V. Vi bor ju nära det andra Fritiset så han kan komma till oss efter några timmar där. Han behöver inte gå hela dagar ju. Så vi får se, en dag i taget. Men jag tycker så synd om honom för han har ju inga problem för övrigt, han leker med kompisar, har egen nyckel o mobil, är ute o far emellan kompisar o bort till affären o till oss....det funkar utan problem men med vissa saker då är det tvärstopp.
Så nu snart så får väl dottern återigen höra från X o Soc att det är hon som undanhåller V från Fritis ....
Hon sa igår med snett leende att jag önskar så att X har det riktigt gött o bra på sin älgjakt, att han njuter riktigt mycket. Hon tänkte på att hon aldrig kommer undan barnen vilket hon ju inte vill på det viset men att få lite lite egentid o hämta andan vore så härligt o nyttigt eftersom det är delad vårdnad men som då inte funkar nej. Han har varannan vecka fri från barnen o lever livet, tror aldrig han haft ett så bra liv som han har nu. Som min dotter tjatade på honom när de var gifta att han skulle finna egna intressen o komma ut lite men häpp inget ville han. Men nu är det aktiviteter hela tiden typ. Det är honom väl unnat, missförstå inte.
Så nu ska jag försöka röja lite här efter barnen o så försöka packa men hjärnan är seg som kola o tröttheten är stor. Men det är kul att komma iväg lite , komma ut o se lite annat att fylla på i minnesbanken inför mörkare tider.
Tar mig i kragen o släpar mig ur fåtöljen....
Kramelikraaaam
