Utbrott som en vulkan ....

 Igår vart det jobbigt igen. V var på fotbollsplanen med sin bästa vän när plötsligt A (pappa) kom förbi ... E skriver logg om allt som händer o här är några urklipp från det som hände igår:

Jag kan säga att detta barn är en kille som är lugn o fin som inte är känd för aggressioner o utbrott på detta viset. Ingen av oss har problem med honom, han är görgo. Men han var verkligen som en vulkan när han vart tvungen att konfronteras med far sin, han exploderade fullständigt. Man förstår verkligen hur mycket ilska han bär inom sig. Hur arg han är på sin far. V har bett om space ifrån sin far o farföräldrarna men de vägrar honom det. Nu hade han en kompis med sig o vart modig o kände sig lite tryggare i hans sällskap, för han sa senare att han aldrig skulle gått ensam till pappas hus. Så den här kompisen hängde på o man undrar vad han tänkte o upplevde. E säger att hon nog ska ta o skriva till hans föräldrar o försöka förklara. Kan inte hjälpa utan att tänka på hur det hela hade gått om inte kompisen var med, fast V hade nog bara sprungit ifrån som han gjort förut om han varit ensam. Lillebror A var med under allt som hände o då återigen sett o hört saker som han måste procesera. Saker som gör att han åxå blir arg på sin pappa, för han älskar ju sin storebror o ser upp till honom. 

Ryktet går på bygden, V har berättat lite på skolan för kompisar om sin situation, säger att socialen tagit pappa, att pappa är dum osv ...hmm så nu vet många att det förekommer problem. 

O i meddelanden till E så ser man hela tiden att han inte ser att problemen ligger hos honom. Han vill ha med E i allt. Han fattar inte som vi säger o har sagt i över ett år nu...Det verkar inte som att de på Familjehjälpen har sagt något alls om varför E inte kom på mötet, ja varför hon inte är delaktig tillsammans med honom där...så han vet ingenting utan skyller på henne som vanligt, att hon vägrar samarbeta o inte vill hjälpa V. Han tror ju att V mår dåligt även hos henne men så är det verkligen inte, ja om man bortser från problemen hans far orsakar så som ångest o oro hos V. V är lugn fin o harmonisk tillsammans med henne o oss alla här. Men nu som en vulkan som sagt när han träffar far sin...Tänk att bära på så mycket ilska o hat o vara 9 år. Att känna så här enormt starka känslor emot sin far. Är väl ett bevis nog på att V blivit illa behandlad. E som alltid pratar lugnt o fint med V, lyssnar, tröstar o har fina pedagogiska svar på hans vrede, ilska, ledsenhet, sorg, besvikelser o hat ja alla känslor som kommer. Hon pratar aldrig illa om hans far inför V, bara sunda lugna svar o förklaringar.

Kramelikraaaam

Kör väl lite till om problemen..

Ja men det är ju så att dessa skriverier är mitt sätt att få ur mig frustrationen över allt som pågår med fd svärsonen, svärsonen som stod mig nära i 13 år, han som jag alltid höll nära mitt hjärta. Men som nu visat sig ha narcissistiska tendenser. Han var en bra pappa under åren de var gifta, men på egen hand så är det inte så längre. Det var dottern som höll ihop allt. Han höll med henne om allt men nu efter att de gick isär så känns det som att han verkligen hatar henne, han beter sig så i alla fall. Han skyller henne för att ha bestämt allt, allt om barnen o deras väl o ve, allt om inredningen i huset, allt allt allt...o nu så kör han över allt som haft med henne att göra. Han kör sitt eget race o vägrar samarbeta med henne. Han bestämmer hur det ska gå till, vad han önskar o om hon då säger emot eller har ett annat förslag så vägrar han. Det ska vara som han vill. Så samarbete funkar inte. Han skyller på henne, att det hon som inte samarbetar. Ja så är det o så har det varit nu sedan förra våren. 

Detta handlar ju om min dotter o mina barnbarn, att de ska må  bra o trivas i livet. Men som han förstör för. Gräver djupa gropar i sitt föräldraskap med sina pojkar. V:s grop är djup, mycket djup o vi tvivlar på att de ska få en fin o bra relation igen ordentligt. Han gräver nu en grop åt sin minste åxå med att han tex vägrar låta A ha med en klädtrasa från mamman. A protesterar när han ska hem till pappa som sagt, säger att han hatar pappa, pappa är dum osv. Han svär o är oerhört ledsen o arg. Han saknar sin bror på pappveckorna så klart åxå. Han blir ju heller inte alltid så bra bemött när det blir lite konflikter med pappa, han har hört o sett så mycket så det är klart att han blir påverkad negativt i allt detta. Farföräldrarna är ju inte snälla heller så man är orolig under veckorna han är hos far sin o farföräldrarna.

Igår var dottern o jag o tittade på V:s fotbollsträning, då kom ett av problem upp som pågått länge sedan förra våren-sommaren. Nämligen att det satt en klisterlapp med V:s namn o pappas mobilnummer klistrad över dotterns klistermärke som suttit där sedan tidigare (jag har inte tänkt på det). Hon sa att han beställde sådana tidigt o de sitter på allt, på barnens kläder, skor ,vattenflaskor, you name it. Alltså över hennes klisterlappar ja där de funnits, inte på andra sidan eller bredvid eller så nej nej tvärs över. Dottern tog ju som sagt kontakt med Kvinnojouren o Mottagningen för Våldsutsatta kvinnor förra sommaren då hon kände att hon behövde hjälp, tips o råd. Där förstod man att hon har varit o är utsatt för både Psykisk, Ekonomisk o Materiell misshandel klart o tydligt sedan separations början. 

OCH tänka sig att det var ingen ifrån hans läger på träningen igår. Det har inte hänt förut. Vi var så förvånade.

Han vägrar samarbeta, allt ska ske enligt hans önskningar. Skyller samarbetssvårigheterna på henne. Hon har inte fått vara med o bestämma någonting, inget om hur det skulle gå till med delningen av möbler o tillhörigheter när hennes flytt närmade sig, inte om hur hennes flytt skulle gå till, han sabbade hela flyttplaneringen för henne o oss, vägrade att låta henne ta något alls utan alla papper skulle vara klara i minsta detalj vilket de inte alls behövde vara enligt juristerna. Så när hon ber om något så vägrar han. Exempel är tex att de kom överens om att köpa en cykel  till V i våras när han fyllde år, han skulle leta upp en lämplig o skicka bild o summa innan han köpte den...Nej det gjorde han inte, han köpte en riktigt dyr en o bad henne betala hälften. Hon hade inte sett den innan kalaset. Likaså sa han att barnen behövde nya vårskor, men de hade redan skor som redan användes. Då köpte han nya dyra märkesskor o bad henne betala hälften. Vilket hon vägrade. Så han kör över henne hela tiden. 

Han fick behålla mycket av barnens saker då de ju bodde kvar i huset o hon ville att de skulle känna sig trygga med att inte förändra deras rum för mycket när det var känsligt redan som det var med skilsmässan. Så idag sitter han med väldigt mycket av deras saker, inte en enda fråga om hon kanske skulle vilja ha något. Hon fick be om lite lego, V har 5 kilo drygt som är hos honom. Han har alla legobyggen. Han har nästan alla fina dyra barnböcker som vi köpt till födelsedagar o så. Han är enormt ego. V saknar saker som är hos pappa o ska nu försöka hämta lite, hoppas det går bra.

Hon var ju på det där familjestöds-mötet med honom ja det han ordnat med, mötet där han (inte hon) innan dess varit hos o berättat sin version, o som hon då behövde sitta i o de sa att hon skulle försöka samarbeta bättre, att hon skull det ena o det andra, de gick helt på hans linje. Hon sa att hon mådde så fruktansvärt dåligt där o då. Hon satt hela mötet o nöp sig i armen av ångest för att hålla ihop..

Men "Mottagningen för Våldsutsatta kvinnor" där hon går ringde efter detta upp Familjestödet o pratade med dem, så det bestämdes att hon aldrig skulle behöva sitta på ett möte med honom mer. Han vet nog inte ännu att hon inte kommer att dyka upp på nästa möte, men hoppas innerligt att de förklarar det för honom. Fast inget biter ju på honom, alla har ju fel i allt o han har rätt. Han o hans föräldrar är sådana. Dottern tror att allt kommer att sluta i rätten , där det blir en vårdnadstvist. O att hon då kommer att få barnen på heltid o han ha dem varannan helg eller så....Ja den som lever får se som en säger. Det är en jobbig väg dit hur som.

I helgen som var så var J E:s nya kille med barnen på skolgården o lekte då plötsligt X:et A kom o sa att jag tyckte väl att jag hörde grabbarna över skogen. V sprang in i skogen, sedan stod han o pratade med J i ca en halvtimma, smilade in sig o var så trevlig så. Pratade om sig o barnen. J är en mycket klok o fin kille så han tog det med bravur, men han tyckte det var konstigt o lite obehagligt att behöva stå där så länge o lyssna på o prata med honom. De har ju träffats förut några gånger men då i samband med grälen i X hus med V o då inte så vänskapligt kanske. O en gång i början då han presenterade sig efter innebandyn. Lille A sprang fram o tillbaka till V i skogen o medlade om det var något som V skulle höra. Klart att X vill veta vem som är med hans barn nu, vem hans x är tillsammans med det förstår man ju. Men han är jobbig i hur han gör det.

Han förstår inte sitt beteende, han fattar inte, han har ett helt annat sätt att se på saker o ting, hans föräldrar likaså, ja man förstår var han fått sitt sinnelag o sätt att se på saker o ting ifrån. Han anser sig aldrig vara arg utan han är bara allvarlig, han har aldrig gjort något man konfronterar honom med så som knytnäven under hennes haka, det har Inte hänt, eller att han kallat henne Narcissist. Aldrig erkänna något som är emot honom ens med bevis. Hans fasad måste hållas upp o vara perfekt. Ingen får förstöra den. 

Det är mycket stöd till dottern nu, o V såklart, vi gör så mycket vi kan o orkar för dem o lillbrorsan så klart. Hjälper henne med att ha barnet/barnen när det behövs, städa o plocka lite då o då, ibland lite tvätt. Hon är så jäkla slutkörd, o jag känner så klart att allt detta tar på krafterna även på oss, mina krafter är ju kassa sedan långt innan o hjärntröttheten blir inte bättre, men det är till att kämpa på så länge det behövs, finns inget annat. De är mina närmaste o viktigaste i livet. Jag har många dagar då jag kan vila o ta det lugnt så det går bra. 

Blir säkert en del upprepningar här i skriverierna, det blir lätt så när en bara skriver på o inte alltid minns vad o hur en skrivit tidigare.

Kramelikraaaam

Konflikten om klädesplagg fortsätter...

Börjar väl med lite skärmdumpar på sista skriverierna. De är ifrån i lördags tills idag måndag då pappaveckan har börjat vid hämtningen på förskolan...hans skriverier är svarta o hennes blå men det säger väl sig självt..

         

Samma problem som alltid ja att göra det till en konflikt emellan honom o henne, INTE att det handlar om hans eget barns behov. Han vill få allt till att allt är hennes fel, att hon provocerar honom, att hon vägrar samarbeta. Men det är ju tvärt om, Allt handlar om honom o hans jag jag jag... Hon gör ju bara vad vilken mamma som helst skulle göra för sitt barn. A är ju redan ledsen på söndagskvällen o än mer på måndagsmorgonen då han blir lämnad på fsk. Men A trivs ju ändå ganska bra hos pappa som jag skrivit förut, men han har ett stort behov av sin mamma, de har ett starkt band som de flesta barn har med sina mammor helt naturligt.

Men fadern gräver ju även en grop till sitt förhållande med sin minste son med att agera så här, gropen till sin äldste son är ju rätt djup vid det här laget. Han har verkligen Narcissistiska drag. 

Så nu hoppas jag att soc ser till A:s bästa i detta. Att de ser även detta problemet bland alla andra....

Tänk så lätt det skulle kunna vara om han bara hade kunnat ha en trevligare ton. Det behövs verkligen inte en massa hjärtan o smilisar utan bara vanligt hyfs o vett utan hans ilska o ständiga irritation. Slippa att han skyller henne för allt o inget. Räcker med saker som rör barnen. 

Hehe kom på hur han inte är så prickfri alla gånger, vi hämtade A i måndags o då hade han lånebyxor från fsk...han hade alltså kommit i kortbyxor på morgonen. Det var verkligen en riktigt kall o blåsig dag...men inga långbrallor var medskickade, så där ser man. Skojade med dottern o sa att tänk om du varit som honom nu då hade du skrivit till honom så här:

"Varför hade A..... bara kortbyxor på fsk idag E......!! Hur tänkte du där E......??? Det har ju varit jättekallt ute hela dan E......, du borde tänkt på att skicka med långbyxor E.......!!"

Ja för sådana meddelanden har hon fått ett antal gånger. 

Ja jäkelen vad livet kan suga emellanåt...Det tär på henne så in i .... o oss alla för den delen.

Kramelikraaam 

 

Nu blir det projekt igen..

 Men tänka sig Hon fick trean! Wiihoo! Så nu blir det flytt om ett par veckor ungefär. Typ snett över gatan på fjärde våning mitt emot skolan. Kan kolla ner i klassrummet o se hur V sköter sig hehe. Blir så bra så, då kan J flytta ner så smått redan nu o ordentligt efter sommaren. Visst ungarna får dela rum men det blir bra ändå. Mer space för dem helt enkelt.

Men det blir hårt arbete med flytt, men ändå ser jag fram emot det.

På exet-fronten har det varit ganska lugnt faktiskt vad jag vet. Han var kallad till Soc i veckan som varit o dottern har inte hört så mycket om hur det gick mer än att han vill gå på V:s skolavslutning o de sa att han får skriva till dottern om det....ja jag vet inte mer än så. Så skönt ändå med några dagars lugn, att slippa få se hans tråkiga anklagande, sura meddelanden som dottern skickar till mig när han hört av sig. Man hinner hämta sig lite emellanåt. Dottern hinner åxå hämta andan o få tillbaka lite lite energi. För han tar verkligen energi, massor med energi.

Nu undrar man mest hur det ska läggas upp med att V o pappan ska få kontakt igen, hur V ska få tillbaka förtroende för far sin... Om dottern ska kunna få vara lite fri varannan vecka vilket ju är målet. V mår dåligt när dottern ska iväg någonstans, han får jättemycket separationsångest o är livrädd att mamma inte ska komma tillbaka av någon anledning o att han då måste bo hos pappan, det är jobbigt. Dottern vill o behöver ju lite tid till att få göra lite roligt ibland. Nästa helg är det en segling hon är inbokad på sedan länge med J o hans vänner. Hon har bearbetat V mycket o han ska vara hos oss några dagar. Han är ju väldigt trygg hos oss, har alltid varit men när det är ångest inblandad då är det jobbigt att bryta, särskilt när mamma är en bra bit bort o inte kan åka hem bara så där med tanke på den här seglingen. Det har hänt en gång här åxå men då var mamma hemma 2 km bort o det slutade med att vi fick köra hem honom. Men nu så har det visat sig att båten läcker in vatten så nu vet vi inte ens om resan blir av. Nåväl vi är inte där ännu så vi får se. 

Han mår väldigt bra när han bor hos mamma, han är lugn, hörsam o harmonisk. Så är det när han slipper allt drama, irritation o ilska. Mamma vet ju vad han behöver o hon kan prata o lösa problem, vara trygg o ge lugn som hon alltid gjort. Lilleman A verkar trivas med far sin o med farmor o farfar som jag skrivit förut, han klagar inte mycket. Han säger ju att det är lugnare hos pappa när inte V bor där. Men att få med sig en klädesplagg från mamma som trygghet under pappaveckan är det väl slut med nu då sedan han (exet) klagat så mycket på det. 

Vi hade barnen här ifrån torsdag kväll till söndag eftermiddag o de är verkligen inte svåra att ha, de är så snälla o fina. Inga problem alls o så har det varit sedan de föddes. Vi står ju varandra så nära att de tycker det är enkelt att vara hos oss både dag som natt. De ber om det titt som tätt. V är lugn o fin o visar inte på några problem ...så det är så himla tydligt var problemen ligger. 

Nä nu får det räcka här för stunden, återkommer snart.

Kramelikraaam Miafia