Ljuset i dotterns liv.

Jo för det finns ju det tack o lov. Annars vet jag inte hur det skulle gå med henne. eller oss för den delen. 

Hon skaffade Tinder ganska tidigt i skilsmässan ja inte för att direkt ragga upp någon ny utan mer för att kolla sitt värde. Hon blev ju ihop med honom när hon var 17 år o har då varit tillsammans med honom i 13 o kände sig nu rätt nedtryckt av honom. Så Tinder visade henne verkligen att hon hade ett värde när hon lämnade honom. Karlarna stod som spön i backen o hon var ute på dejter, ja med kodord till oss, backup vid behov o så så att hon skulle vara safe. Det var så härligt att se hur hon lyste upp o kände sig omtyckt på så många plan. Efter ett bra tag så var hon inte så aktiv på Tinder längre då dök det plötsligt upp en kille, en kille som kämpat ett tag med att hitta någon, som nu betalat 450 kronor för Premium eller vad det kan heta o vips så dök min dotter upp där. (Ja hon är Premium hon hehe). De började prata o ganska snart så fann de att nämen hoppsan vi gillar verkligen varandra, vi klickar. O så har det fortsatt. Eller ja det gick fort kanske jag ska säga, hon bjöd så in sig på korvgrillning med oss alla i familjen för att han skulle introduceras o om det lyckades??? Ja men jaaaa! Vilken kille! Han o hans söta Fralla (fransk bulldog) smalt in i vår familj på 3 sekunder o det var som att vi känt honom sedan åratal. En underbar kille som verkligen ser o förstår livet, förstår hur man är som en riktigt go kille o man. Sedan dess har de varit oskiljaktiga. Han finns för henne hela tiden o är ett fantastiskt fint stöd. O barnen? Ja de fann honom från första stund, o nu älskar de honom, vill att han ska vara deras pappa NUU! Han är så kärleksfull, kan ta konflikter, o löser problem o eventuella utbrott från barnen smidigt som få.  Han spelar spel med dem o de sitter så nära nära o han låter dem verkligen få det de behöver. Han går all in i detta getingbo o är verkligen en klippa, en över 1,90 lång, stor, stabil o trygg kille. Han gör allt för dottern o barnen o vill ha dem i sitt liv oavsett elände. Han bor dock inte i samma stad utan 1,45 timmar bort. Men det åks fram o tillbaka vid alla tillfällen o snart ska de försöka flytta ihop om de får en lite större lägenhet till att börja med o sedan något radhus eller så. 

Imorgon är det visning på en hyrestrea i samma område. Så nu håller jag åter igen (skett innan ett par gånger utan lycka) tummar o tår att hon ska få den här lägenheten. För den lilla tvåan hon har nu är rätt trång o hopplös att bo en vuxen, två barn en katt, en kanin (balkongen), en hamster, o ofta en man åxå då då ...ja ett pyttigt sovrum är inte optimalt. O köksskåpen o lådor där är allt för få fungerar dåligt. Men trean är kanon med bättre förvaringar, två sovrum, inglasad balkong o fjärde våningen mitt emot skolan. Hoppas hoppas. Då kan de landa där innan de orkar o kan ta tag i husköp eller vad det nu kan bli. Ja så lite lycka i allt detta får en ju att finna både hopp o glädje nu. 

Måtte allt gå bra fram över nu med både kärleken, soc o den där fadern som måste få hjälp med att lyckas vinna V:s förtroende igen. Att han ska kunna fungera som en bra far o samarbetet med barnens mor ska fungera bättre. Att även farföräldrarna ska få hjälp att förstå hur deras beteenden påverkar situationen. Det är min högsta önskan just nu. Att alla ska få må bra i livet.

Kramelikraaaam 

Äntligen är soc på gång....

 Jaha ja fortsätter väl mitt helt galna skriveri här nu då...

Det är så otroligt mycket som hänt o händer hela tiden så man är helt jäkla slut. Vi ställer ju så klart upp o hjälper till så mycket vi bara kan. O det blir mycket o har så varit sedan ett år tillbaka när detta började. De betyder ju allt för oss o vi står ju alla varandra otroligt nära vilket vi gjort länge länge.

Nåväl jag kan ju fylla på ang det där mötet hos Familjestödet som han hade fixat. Tänk då på att han varit där ensam o fått berätta sin sida i det hela, nu skulle så dottern sitta där med honom o Familjestödet gick ju så klart på hans linje o bad dottern att samarbeta bättre, att hon skulle göra si o så, ställa upp bla bla. Hon mådde så fruktansvärt dåligt. Fick ju inte mycket sagt då han körde över henne. Under hela samtalet satt hon o nöp sig på underarmen av ångest så hon var alldeles röd efteråt. Så kan det väl för sjutton inte fungera, borde de inte haft ett samtal med dottern innan mötet? Borde de inte fått hennes version åxå? Så oproffsigt. Detta var ju verkligen en fråga om psykiskt våld.

Men nu har soc äntligen ringt dottern o vill att hon o äldsta barnet ska komma imorgon onsdag på ett ett möte. Jo för att nu har skolan orosanmält. Äntligen känner jag eller ja Vi att nu händer det något. O nu ber vi till högre makter att de ska lyssna o förstå situationen på ett bra sätt. Vi vill ju inget hellre än att barnen ska kunna trivas hos sin far, att de ska ha barnen varannan vecka. Så håll tummar o tår hårt nu!

O så tillbaka till det där ang att det mindre barnet A så gärna vill ha med sig något klädesplagg ifrån mamma till pappa, ja för att han saknar mamma nä han är hos far sin, han är väldigt mammig nu, vill vara nära henne mycket på hennes vecka. Som ett litet plåster. Han känner sig trygg med hennes plagg o doft hos far sin då. Men det får han inte näpp:

Tycker han kräver att minsta barnet A ska fungera som en hund jag...

Samspel o kommunikation säger han ofta men det funkar ju inte, han lyssnar noll på vad hon än säger, skriver eller tycker över huvud taget o så har det varit sedan skilsmässan kom på tal. Allt ska ske o vara som han vill, hans föräldrar är likadana så man fattar ju varifrån hans sätt kommer. Han är urkass på samspel o kommunikation. O det är så tydligt här att han inte alls förstår vad ett barn behöver o vad trygghet är. han skriver bara om sig själv som alltid. Det gör mig oerhört ledsen för barnens skull.

Mitt i veckan vill den minste plötsligt sova hos pappa så dottern skrev o frågade o det fick han. Ja den mindre har ju inga större problem hos far sin, o nu på sista tiden har vi förstått att pappa gör an massa roligt som att åka till badhuset med honom för att han ska trivas ännu bättre. Inget fel i det, absolut inte, men vi tänker på hur han mutade V med pengar o ny studsmatta, nya coola kläder m.m. för att han skulle vilja vara hos honom, för att V skulle gilla honom. han köper barnen, ja för det där med äkta kärlek o rätt omtanke finns ju inte riktigt. Men nu i o med detta med ett plagg från mamma som han vägrar så tror vi att han börjat gräva en grop även där... ja för det där med grop har vi sagt om honom o hans föräldrar länge nu, de gräver en grop åt sig själva i o med deras uppförande o sätt att agera emot både barnen o dottern. 

Ja den här jargongen håller han, ibland fjäskar han riktigt bra o skriver då fint o ganska normalt men sedan kommer det ett nytt aggressivt, negativt o nedtryckande meddelande. Inte konstigt att dottern är helt slut o har noll energi. Ja vi är trötta allihop, jag är jättetrött o det är jag ju innan i o med min hjärntrötthet o allt detta gör saken ännu värre. Det är psykiskt påfrestande. Dottern har ju planerat in en del aktiviteter på sina barnfria veckor men nu har hon ju V på heltid så då ställer vi upp o har både V ensam eller båda barnen när det behövs. Nu blir det oftare fram över men jag tokälskar mina barnbarn så det är självklart att man ställer upp. Finns inget annat. Plus att be om att de ska vara hos farföräldrarna där är ju inte kul nä. Nope!!

Jag skjutsade V till fotbollsträningen förra tisdagen för dottern var på simskola med A. Han har ju inte varit så mycket på träningar under mammaveckorna, han har inte velat gå utan vara hemma o mysa istället. Så de vart glada att se honom på träningen o han var glad att vara där det märktes. 

Efter ett tag så dök hans far så klart upp, han är på alla träningar o cuper, mitt hjärta slog i 200 för jag ville verkligen inte träffa honom. Men tack o lov slapp jag, han stod längre bort o tittade på V o skrev på sin mobil, hejade gjorde han inte o inte jag heller så. Sedan joggade han vidare efter någon halvtimma så jag kunde pusta ut o hjärta lugnade sig. Men då kommer farfadern o hjärtat gick åter upp fast ännu mer för han är otäck när han ska prata, besserwissern! Han hade säkert skrivit till sin far att komma o titta på V. Men han höll sig längre bort tack o lov. V hade inte sett honom sa han men far sin såg han. V har bett om space från dom men det bryr de sig inte om. Dottern bad honom tidigtunder skilsmässan att inte komma till V:s träningar under hennes veckor då hon inte ville konfronteras av honom, eller ens behöva se honom men det struntade han i fullständigt. Han missar aldrig en träning, kan inte han gå så skickar han sina föräldrar. De älskar när man presterar, då är man duktig o duger, pappans uppväxt var sådan, bara prestera o prestera o vara duktig. Han vart ju cyklist o tävlade jättemycket. Nåväl nu är det så de uppfostrar barnbarnen. Ikväll ska jag kolla när han tränar fotboll igen, kanske dottern följer med åxå vi får se. Vill inte lämna V där ensam ifall de går på honom vilket han absolut inte vill. Då lär han dra iväg o det känns inte bra alls, han ska inte behöva utsättas för någon av dem just nu.

Det är jobbigt att skriva ner så här, hela tiden så finns det massor att fylla i överallt. Skulle kunna dela mängder av skärmklipp på eländet men det får vara. Bevisen får dottern lämna till soc. 

Nu ska jag skiva ett nytt litet kapitel.......

Kramelikraam