Ja tänka sig ....

..... tack vare goe sonen som stannade kvar extra länge för sin mormors skull så åkte vi faktiskt hem till mamma en sväng. Självklart vart hon oerhört glad, överraskad o mycket tacksam mitt i sorgen o allt det jobbiga hon går igenom, hon blev så glad. Vi hjälpte henne bla att plocka i ordning på hans saker i hans rum på Hemmet. Det blev tre vändor med vår lilla bil. Tillslut var det bara några möbler kvar som en annan skulle hjälpa henne med. Vi fick lite tid att prata o umgås. Låta henne få prata av sig o gråta. Idag är jag glad o nöjd att jag åkte så klart.

Beundrar min son oerhört mycket. Han är en riktig Guldkille, så mån om sin mormor, han kramade om henne varje gång hon grät o pratade så fint med henne, han var så hjälpsam på alla sätt. Vi kamperade ihop i bäddsoffan han o jag o det vart prat till klockan halv två på natten. Mysigt att få sådan tid med honom, händer inte ofta nu för tiden att man får den möjligheten med sin alldeles snart 22-årige son. Nästa gång det blir en tur hemåt V-götland blir den 26 april då det är begravning. Men vi har telefonkontakt mamma o jag så länge.

Idag har gubben o jag varit ute o gått ... tror banne mig det nästan vart en mil. Stackars gamla Meja är helt slut (men nöjd). En väldigt trött dag för mig men bra på alla sätt.

Kramelikraaam / Miafia   =0)

 

Nu blev det tufft ...

Varför måste svåra saker hända när man minst behöver dem?? Å komplicerat är det åxå. Jo det är så att sent på Påskaftonen ringde min bror o sa att Pappa nr: 2 fått två hjärtinfarkter o ligger nu för döden. Ja han är ju snart 90 år så detta var inget jag blev förvånad över då han blivit sämre under sista tiden o hjärtat har ju varit dåligt länge.

Ja jag ringde min mor dagen efter (hon sov) som så klart mår dåligt o är ledsen. Mor o jag har inte haft så tät kontakt sista året/åren då jag i mitt mående haft fruktansvärt svårt för att hålla kontakt med folk ... så även med mina närmaste. Har ett enormt motstånd till att ta upp telefonen o ringa helt enkelt, fånigt jag vet men så där kan det bli. Å de få gånger jag gjort det så får man gnäll i örat över varför man aldrig hör av sig o mor frågar om hon gjort eller sagt något dumt som gjort mig ledsen eller arg. Men så är det inte jö, åh varför hör inte dom av sig då? De vet ju att jag inte varit på topp o mått bra. Ja ja livet är underligt o komplicerat som sagt.

Mor vill naturligtvis att jag ska komma hem o vara ett stöd för henne i detta svåra ... självklart ja ... under normala omständigheter. Jag har inte varit "hemma" på ett år!!! ETT ÅR!! Ja för så länge är det som jag jobbat med mitt mående ordentligt o haft svårt att åka iväg bara så där. Har gått på samtal o jag mår lite bättre på många sätt. Men har ett stort behov av att få ha mina rutiner o skippa negativ stress så mycket jag kan, man är ju sig själv närmast o blir rätt ego när psyket bråkar med en tyvärr. Tål ingen stress nu ... allt med gårdsförsäljning o flytt ger en massa stress o ångest. Ja både positiv o negativ naturligtvis. Men jag måste koncentrera mig på typ en sak åt gången för o hänga ihop i ett stycke. Åh så kommer nu kravet på att jag måste åka hem till mor i några dagar o stötta henne när jag inte ens kan stötta mig själv. Låter fruktansvärt grymt o dumt när jag skriver så här det vet jag ... för ens familj går ju alltid först i livet. Men när knoppen lever sitt egna knäppa liv så blir saker sååå svåra. Å det finns saker emellan raderna som inte gör saken lättare. Kan inte skriva om dom här o nu. Kanske längre fram när jag tagit tag i dom ordentligt. Det är inte läge ännu men snart. Ja jag vet inte hur jag ska reda ut detta som händer just nu. Ska jag orka? Ska jag klara det? Kan jag över huvud taget få detta att bli bra med mor, begravning o stöttande? Ni som läser har nog svårt att förstå kanske. Svårt att förstå en virrepanna som är som hon är just nu. Kan ju inte skriva hela storyn här o nu ... det skulle bli sida upp o sida ner. Ja ja nu fick jag skriva av mig en sväng i alla fall. Återkommer!

Jaha å nu fick jag just besked via USA att han gått bort. Via USA! Moster skrev att hon fått besked .... men jag har inte fått något. Ja ja det märks så väl att saker inte är som de borde o önskades. 

Kramelikraaaam / Miafia   =0)