Fortsättning.....

 Fortsättning på eländet fortsätter som sagt o nu är det äldsta barnbarnet som råkat illa ut av hans behandling, ja det har väl varit lite problematiskt förut åxå under åren men då har ju dottern medlat dem emellan. V trivs inte hos pappa, de kommer ihop sig o blir ovänner. Pappa förstår inte vad V behöver, han är noll pedagogisk med barnen trots att dottern visat under åren hur man kan göra, bör göra o vad som fungerar. Hon fick ofta eller alltid gå emellan när pappan o V blev ovänner. Pappan kunde inte bryta det utan tjafsade emot. Han har kort stubin o blir lätt arg o irriterad, men säger själv när man påstår det att nej jag är inte arg bara allvarlig. Likaså förnekar han alltid saker som hänt, ja som att han har aldrig satt näven under hakan på dottern, utan säger att hon slog honom då, han har aldrig sagt si eller så när man konfronterar om sådana händelser.

 Nu är han själv ju sedan länge ensam med barnen varannan vecka o det har blivit fullständig katastrof vilket resulterat i att V rymmer till mamma när det spårar ur. Pappan ringer dessutom in sin mor o far, o farmodern till V gör situationen ännu värre då hon är hemsk, hon blir så arg, kräver lydnad, svär ofta, nyps o har sagt Håll käften till barnen. Soc är inkopplat o vi väntar på att det ska bli ett ärende av det hela. 

Upprinnelsen till att V gav upp ordentligt på sin far var när V skulle ha kompis-kalas hemma i pappas nya hus. Dottern hade nämligen med sig en tjejkompis på 5-åringens kalas som var i en gympasal några veckor tidigare, hon var med som stöd o ungarna älskade henne. Nu var denna kompis med igen o pappan gick i taket o började skälla på dottern att hon kan inte bjuda in någon bara så där i hans hus... han sa tom främmande människor. Fast han träffat henne förut. Dottern hade inte meddelat att hon skulle komma med så visst kanske borde gjort men men. Han brusade upp o blev irriterad o arg...Så dottern sa att antingen så stannar jag o min vän eller så går vi härifrån...Han valde att de skulle gå svart i ögonen. V hörde att de grälade där nere men hörde åxå det sista. Han sprang efter mamma o bad henne stanna men hon sa som det var att hon ju inte fick det. Men det är ju mitt hem åxå sa V då, det är ju mitt kalas o du är bjuden. Han vart så arg, besviken o ledsen på sin far där o då. Förtroendet sjönk ännu mer o skadan var skedd. Efter det började problemen på allvar. Rymningarna satte igång.

De bor ju numera på samma gata med kanske tre hundra meter emellan, pappan köpte nämligen ett radhus på samma gata för ett litet tag sedan. Vilket är förståeligt då det ligger nära skolan. Dottern har hela tiden legat före med allt viktigt som måste göras. Hon tog tidigt kontakt med Kvinnojouren för att få hjälp, tips o råd. Hon har terapeut, hon kontaktade soc, kuratorn o lärarna på V: s skola. Hon har sökt hjälp där det behövs. Två eller tre gånger har hon ringt polisen när det bråkats hos pappan (fast de har inte kommit). Exempel: De stod alla i V:s rum här om kvällen o farfadern härjade på dottern högt o otrevligt i V: s Smartklocka som hörs som högtalare, sa en massa negativt om henne, skyllde allt på henne o i bakgrunden står V o ropar Sluta! Men lyssna på henne då!! Samtalet pågick i över en timma sammanlagt. Sedan går pappan plötsligt ut på en promenad  för han måste lugna sina nerver o de äldre lämnar V kvar ensam på sitt rum. Dottern hämtade V....igen! Vill åxå säga att dottern under hela denna långa process har använt sig av lågaffektivt bemötande för att inte hamna på deras nivå. Hon är inte sådan över huvud taget för den delen. O jag kan erkänna att jag har så otroligt många gånger fått lust att skriva till honom o de äldre för den delen o säga vad jag tycker men häpp, sådant funkar inte på honom o hans föräldrar. De är Narcissister alla tre. O de kallade min dotter för det i grälet på V:s rum. Så det har varit o är enormt jobbigt när de ger sig på både min dotter o mina barnbarn. 

Sedan har pappan gömt hans Smartklocka för att V inte ska ha hålla på o ringa mamma så fort det blir minsta jobbigt. De skyller allt på dottern, att hon lägger ord i munnen på V, att hon påverkar honom till att inte tycka om sin far, att hon tillåter V o rymma till henne så fort det blir jobbigt. Att hon måste göra mer för att få V att vara hos sin far. Farmodern hade förstått att V var arg för att de pratat i hans Smartklocka den där kvällen (vilket han ju var såklart) när de skrek o gapade så nu har hon frågat om de (farmor o farfar) får be V om ursäkt för att de pratade i hans klocka....Hon tror nog att om de får göra det så ska allt bli bra o han blir som sitt gamla jag.....De förstår verkligen ingenting. V säger att de ALLTID står på pappas sida i alla lägen. Det måste vara fruktansvärt att bli påhoppad av dem alla tre så ofta. Jag har själv hamnat i gräl med henne så jag vet hur hon är. Hon ska ha rätt i allt oavsett vad man säger. De är besserwissrar båda två. Men narcissistiska drag. Hon har många gånger under åren gett sig på min dotter, ja om hur hon borde göra o inte med barnen o annat. Hon har lixom inget filter o måste säga det hon tänker.

Nu igen rymde V för vilken gång av alla i raden .... då jagades han av de äldre både till fots o i bil, de stannade mitt i vägen o bilar tutade, det blev kö o de skulle bara ha tag på V...fullständigt kaos! Dottern hämtade honom akut. Efter det ville V bara ha lugn o ro o ville komma o sova över hos mig (morfar jobbade). Vilket han så klart fick. Han behövde det så mycket. O det är inte bara mamma som han behöver utan lugn o fred.

V mår som tur är bra i skolan, han trivs är duktig o känner sig trygg där. Tack o lov. Pappan har ordnat tid hos Familjehjälpen vilket ju är bra. Så där ska dottern o han träffas nu på fredag....Hur ska det gå tro? Ska han brusa upp? Lämna rummet? (Har hänt förut hos terapeut) Ska han ge sig på henne före eller efter mötet? Måste planera hur det ska fungera, fick just reda på att nya pojkvännen ska skjutsa o vänta där. (Den pojkvänshistorien kommer snart.) Även han har kontaktat kuratorn o lärare men ligger alltid steget efter dottern. Allt som han fått veta att hon fixat det gör han efteråt som en härmapa. Soc vet han inte om ännu, eller jo det gör han nog eftersom dottern träffade hans mor i trappuppgången o dottern svarade mot hennes olika anklagelser att soc var kontaktade.

V är mycket är intelligent, klok, smart o känslig. Jag beundrar honom för att ändå stå upp emot orättvisor o dålig behandling. Han vill inte bo hos sin pappa, aldrig mer säger han. Men som dottern sagt ibland att du måste ge honom en chans till. Varför då säger V, han har ju fått så många! Fick en inspelning av farmodern idag som dottern spelat in när hon o det mindre barnbarnet skulle hämta en cykel. Hon visar på noll insikt varför det är problem, skyller allt på V o dottern. När V:s lärare ville prata med henne så sa hon att -Nej jag vill väl inte stå här i korridoren o prata heller, det är oproffsigt av dig. Ja men kom in här då sa läraren o där inne var även Kuratorn...o om henne sa hon -När hon gav inget bra intryck sa hon till dottern! Alltid negativ! Jobbigt att lyssna på. 

O mitt i detta är lillebror A 5 år gammal. (V är 9) Som ser o hör allt. Hur mår han? Han säger inte så mycket men under mammaveckan är han som ett plåster på mamma. Han behöver så mycket närhet o kärlek. Han har ofta med sig ett använt nattlinne från mamma som han har på sig när han ska sova hos pappa. Det stod han i en kväll när dottern fick hämta V...så han ser, hör o uppfattar allt. Han är mer foglig än sin bror. De kan få honom dit de vill på ett enklare sätt men det är verkligen inte bra detta. Det gör ont så jäkla förbannat ont. Dottern har pratat med honom o frågat hur det är, han tycker ändå att det går bra hos pappa, det är lugnare nu när de inte pappa o V bråkar.

Pappan plus de äldre vill ha mycket regler o lydnad, de skulle plötsligt sova i egen säng på egna rum när han köpt radhuset, det har de gjort förut men oftast somnat i föräldrarnas säng, eller att någon alltid funnits vid dem tills de somnat, nu fick de inte det plötsligt utan skulle somna själva o V fick stora problem, kände sig ensam, rädd o övergiven. Dottern har medlat o så även Familjehjälpen så han försöker nu med lite andra metoder vilket ju är bra. Men som sagt V vägrar bo hos honom...han är så fruktansvärt arg på sin far.

Farmodern är ju där typ varje kväll under pappaveckan o det gör saken 100 gånger värre då hon är så hemsk. Han klarar inte att ha barnen själv. Hoppas sååå att soc ska gå in o hjälpa till NU...det måste till hjälp.

Idag ska dottern o exet till Familjestödet som han har ordnat. Undrar såå hur det ska gå. Fortsättning följer....

En jäkla skiljsmässa som dottern gått igenom...

 Ja bloggandet ligger ju nere sedan länge men nu har jag ett stort behov av att skriva av mig. Så här kommer typ en roman på ja en massa sidor.

Själva skilsmässan:

Kan väl säga att eländet började tidigt förra sommaren då då dotterns man plötsligt ville skiljas efter 13 år, två barn o "nybyggt" hus (5 år). Lite chock men ändå inte då de gått i parterapi o försökt lösa sina problem. Nåväl dottern kände direkt att ok det kanske är bäst, men då hela hans rätta jag kom fram iom skilsmässan så vart det lätt för dottern att ge upp ordentligt, hon kände att allt med honom rasade samman. Då "stalkade" han henne, o ville ha kontroll över allt ang henne. Han rotade i soporna efter hennes vecka i huset (utan barnen) för att se vad hon haft för sig. Han skrev oftast väldigt otrevligt till henne i meddelanden. Fortfarande har han lite koll på henne, ser på hennes gardiner om de öppna eller fördragna, om hennes bil är hemma eller borta så tendenserna finns kvar. 

Sedan kom det stora hatet, han behandlade henne illa, hans rätta jag kom fram o han verkar ha levt ett liv med henne i tysthet, inte sagt hur han känner o tycker, inte ens hos terapeuten, så nu vägrade han att lyssna på vad hon än tyckte o tänkte om ja allt. Han skulle bestämma hur allt skulle gå till i skilsmässan, allt med barnens väl o ve, de valde att sälja huset o då satte han o hans föräldrar igång direkt med hur allt skulle gå till, fort skulle det gå trots att en husförsäljning tar månader. Tältet (förrådstält) skulle tömmas omedelbart, men vart skulle hon ta sina saker då? Hon hade ju ingen annan stans att förvara sina grejer, men det skulle fixas o donas o Emma var helt slut redan efter hans behandlingar av henne sedan första stund i detta så även av hans föräldrar. Hon gjorde en plan i olika faser som hon önskade för att klara av allt. Men de vägrade. Han kunde inte göra bodelningen tillsammans med henne för det skulle ske exakt som han ville, så det skar sig hela tiden fast de var överens om hur saker skulle delas.

 Dottern flyttade hem till oss ganska tidigt o hade så barnen varannan vecka i huset. Han skaffade åxå lägenhet (3 månader innan inflytt där) på ett tidigt stadie, hade barnen med på visningen av den o pratade inte alls med dottern om detta utan det var barnen som berättade. Om hon gör något utan att berätta för honom då blir han arg o skäller. Men han kan göra vad han vill utan att meddela henne. Om hon nu skulle hittat en lägenhet åxå hur skulle de ha råd med 3 boenden? Han bara tänkte på sig själv, hon tänkte att då får väl jag bo kvar i huset då vilket hon inte ville då det är jobbigt att sköta allt själv, hon ville ha en lägenhet o slippa dela huset med honom för det blir det ju även om han flyttat. Men så när försäljningen kom igång då plötsligt kom han på att huset kommer att stå tomt ett tag innan allt är klart o det ville han inte utan sa då upp lägenheten. Det var då som dottern fick en lägenhet, ja om tre månader från då. När hon efter mycket om o men flyttade så bodde han heltid i huset till försäljningen var klar. Då tyckte han att hon skulle vara med o betala el o annat....Gaah!

Men innan dess då så .....Dottern kände att det funkar inte att ha huset varannan vecka, för det dög aldrig hur det var när hon lämnade över det. Han hittade fel varje gång. Vi slet som djur varje söndag för att städa o göra fint, det syntes knappt att det bodde barn där heller. 

Så hon hade tur o fick en liten tvåa bredvid sonens skola på hösten där. De gick tillsammans runt i huset o valde möbler o sådant o det gick jättebra. Men när hennes flytt närmade sig så satte han käppar i hjulet o ville ha varenda möbel o pryl uppskrivet på papper för annars så skulle hon säkert komma i efterhand o klaga. Detta gick så långt att hon var villig att släppa allt förutom några få saker med affektionsvärde för henne. De skulle så dela upp sakerna som var i garaget, mycket efter stylingen inför fototagningen inför försäljningen, hon fick ha sina saker där efter hjälp från hennes svägerska som tog tag i det hela o löste problemen, ja fick honom att förstå o ta hjälp av henne o sin bror. 

Där o då innan dess i garaget när han tjafsade om att ALLT i  minsta detalj skulle skrivas upp trots att de redan delat upp i varsin halva där o hon sa att det är jätteok att du tar den högen, den är din skriv upp att vi är överens, men icke.. Dottern vart så provocerad till slut att hon tog blocket o pennan o tryckte till det mot hans bröst o sa -Men skriv du då!! Då körde han upp knytnäven under hakan på henne svart i ögonen. Då sa hon -Ja men slå mig då!....då ropade han på sin pappa som var utanför huset o skrek - Pappa hon slog mig! Vi rusade ut när vi hörde tumultet (vi var där som stöd) o så var grälet igång. Han gapade o skrek otäck som fasen med svarta ögon, hans far var med o la sig i precis som vi. Vi försökte försvara henne inför flytten av hennes saker som ju skulle gå iväg till hennes lägenhet när som. Men det skulle inte ske näpp. Han skrek på mig åxå slängde igen bildörren där jag satt flera gånger. Jurist inkallades som gav dottern rätt. Han skaffade då en åxå vilken var jätteklok o bra o gav dottern rätt men ingen får gå emot honom o hans familj inte så hon vart väl avskedad kan jag tro. Så när hon väl flyttade en kort tid senare så fick vi skramla ihop saker o möbler till henne o barnen. Gav henne lite möbler, vår gästsäng som är ett elände att skruva isär o ihop men det gick bra, husgeråd, sängkläder o annat de behövde. De satt på en madrass som soffa på golvet, ett litet gammalt bord till det o vår extra lilla tv. Samlade ihop köksgrejer vi kunde avvara o så levde de ett tag. Barnen hade problem redan då eller så klart de hade, en skilsmässa är sällan trevlig. Den minste 4 år då började kissa i sängen under hans vecka. De var lite oroliga o ville helst bo med mamma, tyckte/tycker alltid att mammaveckan var/är för kort. 

Tillslut lyckades då hennes svägerska med man tillsammans med dotterns bror o hans tjej komma överens om hur allt skulle lösas med möbler o så. Han gick med på det o de skrev papper o vi fick en halv dag då vi kunde hämta alla hennes saker. När vi åkte med sista lasset då mötte vi honom på väg till huset. Såå jäkla bråttom han hade. 

Han har kört med olika former av misshandel under denna tid, bla ekonomisk, psykisk, materiell misshandel men inte fysisk. Ja det var en otroligt jobbig tid under skilsmässan som ju tar 6 månader. Dottern har varit påverkad till den grad att hon nu varit sjukskriven till o från.

Han skrev ett meddelande till oss som stått honom nära strax efter att han ville skiljas, sa att han ville finna sig själv men att vi gärna fick komma o hälsa på o så...sedan efter en mycket kort tid blockerade han oss alla. Så han försvann fullständigt precis som hans mor då i samma veva. Inte en bild eller något om barnbarnen om vad de gjorde på hans veckor. Man försvann som mormor till barnen där bara så.

Men bekanta som han inte valt bort som vänner säger att det är rent töntigt hur han lägger ut på sig o grabbarna som han kallar dem. En massa bilder på hur fint o bra allt är, hur mycket han gör med dem osv. Han som typ aldrig höll på med media innan skilsmässan. 

Jag är så fruktansvärt besviken på honom, jag som alltid hållit honom under mina vingar, försvarat honom i diverse saker o stått upp för honom, stöttat honom när han haft problem. O så visar det sig att han är så otroligt otrevlig o svår att ha o göra med.....är i chock kan jag säga fortfarande men det är ju för att skiten aldrig tar slut...

Fortsättning följer.......

Kramelikraaaam