photo banner10_zps624f608f.jpg

27 juli 2013

Tänk att jag överlevde!!!

Ja sicket äventyr man gick med på! Att gå hela Jämtlandstriangeln. Men att få umgås hej vilt med både son o dotter o deras respektive … plus hund är inte fy skam precis nee! Vi har så himla kul ihop.

Jag vill INTE vara utan detta äventyr. Tre dagar hade vi på oss uppåt landet …..

….. för att komma till Storulvåns Fjällstation där vi skulle utgå ifrån mot Sylarnas station. Det regnade o var dimmigt när vi kom upp. Inge kul väder precis men vi var ju förberedda upp till tänderna ….. ja ända upp till toppen på skallen! Så det var bara att börja knalla på. 8-9 kilo vägde min rygga. Inte allt för tung. Den vägde mer på Skånevandringen. Denna dagens vandring gällde 16 kilometers knallande som visade sig bli i dimma, regn o 20 sekundmeters vind. HÄR snackar vi väder. Men faktum var att det var så spännande att få uppleva så den dagen gick trots allt bra, slapp motvind i alla fall. Kändes stundtals som om jag var Ola Skinnarmo på en riktig expedition!! Rätt seg på slutet jaa det kan jag erkänna. Benen kändes som om de var typ 40 cm långa korta med blyskor. Himla gött att få komma inomhus på stationen efter den strapatsen. Fint ställe, men anexet som vi bodde i var väl rätt gammalt o slitet, ska visst byggas nytt. Ungarna tältade, JA de fick upp tälten o mannen o jag sov i ett 16-manna rum. Ja det var inte fler än typ 5 första natten i rummet. Vi stannade en extra dag på Sylarna, dagen efter var lika dimmig men inte riktigt lika blåsig. 3 i gänget försökte sig på att ta sig upp på Herrklumpen men fick ge upp då det var för dimmigt, ingen ide lixom när man ändå inte ser nåt. Jag dottern o sonen vilade o hade det gott. På eftermiddan kvällen vällde det in en hel del folk så det vart fler på rummet men inte helt fullt. Är fortfarande väldigt förvånad över alla barn man såg. Alltifrån typ nyfödda o uppåt. Trodde aldrig att det skulle vara så många som drog med småbarn på fjällvandring.

 

Sedan var det dax att ta sig från Sylarna till Blåhammarens fjällstation. En nätt vandring på 190 19 km!! Ok lite ångest inför den sträckan hade man allt men vadå?? Jag hade ju inte tänkt bo här uppe tillsvidare precis. Så det var till att packa o dra. Under tiden klarnade vädret upp o solen kom fram. Wooooow vilka vyer!! Dem hade man inte sett förut. Såg Syltopparna o det känndes ju passande när man var där lixom!! Så det blev en fin dag i strålande sol. Efter ett tag såg man Blåhammarens station som typ knappnålsstora prickar lååångt där borta uppe på ett fjäll. Stööön DET var psykiskt jobbigt! Knalla knalla, stanna dricka äta knalla dricka knyta om kängor tejpa lite snacks dricka äta knalla vila knalla knyta om kängor dricka snacks typ så hele dan men med underbara perspektiv. Vilket landskap!!!! Underbart! Åh inte en endaste mygga!! Men de sista kilometrarna då tog min energi slut oavsett snacks o dricka, 40 centimetersbenen med blyskor kom åter. Det var så jäkla uppför uppför sista sträckan …. uppför fjället. Stöööön igen. Kände mig just då som om jag var med i Biggest Loser o hörde en röst som sa: –KÄMPA PÅ!!! Mer kan du .. ta i  nu kom igen!! Öööööörk asså det där sista uppför var nog det värsta på hela vandringen. 19 km o så uppför på slutet! Vem kom sist upp??? Men finally så stod jag där utanför huset. O jisses vad folk det var där. Totalt överfullt. Middagen fullbokad, nåja vi hade inte beställt någon så det berörde inte oss. Fördelen med alla som åt var att duscharna var lediga en stund. Sedan skulle de städas ur o bli sovrum efter 19.00. Kära nån då!! Jo det vart bastun för mig o mannen minsann. Med ett stort runt fönster rätt ut mot solnedgången. Rena lyxsviten. Vi hade tur som var där först … ja vid bastun alltså. Den var avstängd o hann svalna innan vi skulle sova som tur var. Andra fick sova i duschen. Ja det var sannerligen fullt!

Där var många renar som strök runt, inte direkt rädda utan de gick utanför tälten o stationen o betade. Utsikten bedårande o jag sov som en stock när solen gått ner!  Dagen efter var det så dax att börja gå igeeeen! Denna gång tillbaka till Storulvån en tripp på endast 12 kilometer. Helikoptern kom med leverans åh det roade oss en kort stund, snabbt o effektivt for den iväg efter fem minuter. Varmt o soligt … men fötterna kändes rätt ordentligt efter ett tag. Hade inte samma strumpor som jag haft innan o det vart lite fel. Tejpade o fixade men hade ont ändå. Ja ja bara o knalla på …….

………. varmt varmt o soligt var det hela promenixen, men som tur var fläktade det en del. Hela dagen bestod av renar, snöfläck, vackra vyer, skavsår, gå gå gå. Men myggfritt!! En fin dag. Mot slutet gick dottern o jag väldans sakta. Släpade oss fram men gav inte upp. Stationen i sikte YES!!! We made it! Snabbt in o köpte kexchoklad, dricka o chips! God belöning minsann! Åh foppatofflor på … underbart! De åkte på många gånger under vila o stopp likaså på stationerna. Åh en annan häftig upplevelse är att kunna dricka direkt ur alla bäckar. Det är inte fy skam det. Inga problem med vattenbrist alltså. Klart fint gott vatten. Till skillnad från Skåne där allt vatten måste kokas på vandringarna. Åh under dessa dagar till fjälls såg jag typ TVÅ myggor! Så där kan jag inte klaga. Behövde aldrig använda mitt myggnät över hatten. Vi har tre nät till huvudet att låna ut till familjen Nyström om ni behöver!!! Vart solbränd i ansiktet trots min hatt o solkräm ….. flagar på hakan hehe.

Sedan packa bilarna o vinka adjö till dottern, måg o hund … de for vidare uppåt mot Luleå för besök hos hans släkt. Saknade dem omedelbart!! Vi andra fyra drog neråt ….. hemåt.

 

Hamnade på Månsåsens B & B. Underbart ställe med trevligt värdpar. Huset var K-märkt o rummen gick i olika årtionden. Vi fick 20-tals rummet. Romantiskt o mysigt. Ungarna fick 50-tals rummet. Kan varmt rekommendera detta ställe. Sedan vidare hemåt …… lite stopp här o där efter det men inga foton. O till slut hemma på kvällen. Sonen o tjejen sov över innan de dagen efter drog hem till Malmö för o hinna tvätta o packa om inför scoutlägret de ska vara ledare på.

DSC04353

 

Här kommer några videoklipp:

Knasmajan igång.

 

Blåsigt men gla ändå!

 

Närgångna renar utanför ungarnas tält!

 

Ångrar inte en sekund att jag åkte med på detta äventyr. Har alltid önskat att få uppleva fjällmiljö men ok det var jobbigt att gå så långa sträckor. Inte riktigt min/vår grej. Men som sagt en upplevelse jag inte vill vara utan. Åh utan ungarna hade det aldrig hänt o jag hade dött utan deras kunskaper, peppande o glädje. Guuuuuu vad kul det är att umgås med dem! Dessutom får man ju vara både glad o tacksam att ungarna vill ha med oss “gamlingar”! Mina fötter mår oförskämt bra faktiskt, klarade mig utan större men. Det enda jag inte gillar är att jag väger lika mycket nu som innan jag gick nästan 5 mil!! Borde det inte försvunnit ett par kilo????

Over and out för denna gång!!

Kramelikraaaam / Miafia  =0)