Soc gillar inte...

Dottern, J o V är i hans gamla hemstad över helgen för att vara hundvakt. Dottern skrev i dag att hon pratat med soc för de ringde upp, de tyckte inte om att hon berättat för V att det kommit in en till orosanmälan. Hur visste de det då? Jo han hade skrikit om det till far sin när han var där o hämtade lego o fadern har ringt soc o talat om det. Sanningen är att när de var på väg i bilen till västkusten förra helgen så fick hon reda på via soc att det kommit en orosanmälan emot henne, dottern hade blivit så ledsen o V vart jätteorolig såklart, han frågade vad det var o  hon sa bara att det var soc som ringt o att det är fler som var oroliga för hur V mår o vill att allt ska bli bra. Att det kan vara jobbigt att vara vuxen ibland. Hon sa inte att det var något dåligt, inte vem som skrivit eller något alls egentligen. Som sagt de tyckte inte att det var bra, det skadar barnen mer sa dom. Hon säger att hon borde ljugit för V där o då o inte sagt att det var fler som var oroliga o så men det är lätt att vara efterklok. Hon känner att hon snart ger upp, för vad hon än gör eller inte gör så går det emot henne. 

De lyssnar på X igen o igen o förstår inte problemen. De går fortfarande helt i spåren på att det är uppbrottet som V fortfarande inte kommit över, att det är deras konflikt som påverkar. Att det vore bra om dottern motiverar V till att träffa pappa, vilket hon gjort hela tiden, alltid varit positiv när det gäller umgänge dem emellan men V som vägrar. Att hon måste tänka på vad hon pratar om inför V....hon pratar inte om allt vitt o brett hur som helst med barnen, hon lyssnar, förklarar, pratar o tröstar.....Hon sa till soc att hon ärligt inte vet hur hon ska göra längre o att hon är klämd emellan. 

Hon skrev till mig: "De kommer aldrig att fatta, Känns som att jag får ge upp o bara gå på deras story då, gå helt på X linje o göra som han säger. Vidar är väl hjärntvättad av mig då, jag har väl påverkat V. Fått honom att hata sin pappa. Uppenbarligen pratar jag för mycket med barnen. Jag gör väl fel. Jag ger fan upp alltså!" 

Ett drygt år av överlevnad o kämpande kan man inte bara kasta i sjön nej nej....sanningen måste komma fram. Det måste bli ordning. Detta  tar verkligen all energi just nu från både henne o mig. Ja för alla oss nära. Det går några dagar o så PANG kommer nästa skit o så lite lugnt o så PANG o så har det varit hela tiden. Hur ska det gå? Hur ska det sluta? När blir det bra? Hur blir det bra? När får hon frid o livet tillbaka? 

Kramelikraaaam

En himla go dag...

 

Igår var det en helt underbar dag på Öa, ja i de gamla hemtrakterna o  på svärdotterns barndomshem. Asså de bor så himla fint, vackert, härligt o alldeles underbart. Ett riktigt smultronställe som vi brukar besöka minst en gång per sommar. Igår blåste det dock väldigt mycket så det var inte lika behagligt som det kan vara, men det var solsken, blått o glittrande vatten. Vi åt o fikade typ hela dan satt o njöt tillsammans o hade så många diskussioner om allt emellan himmel o jord. Många goa skratt o tiden gick så fort som det ju oftast gör när man har det trevligt. Svärdotterns syster med kille var där åxå så vi var några stycken. Vi hade köpt med en massa mat o ätbart o fika o ja vi hann inte med allt vi köpt hehe. Vi fick en båttur med sonen o M i en lugn vik åxå, det var uppfriskande, fartigt o somrigt. Vart bara lite blöt när vi kom utanför den lugnare viken men det han torka i blåsten innan vi kom tillbaka.

Idag hade jag tänkt att vila o bara vara men det ville sig inte så. Dottern behövde lite desperat hjälp o stöd, J skulle nämligen till sin fd hemstad för att gå till Tandläkaren, så hon var hemma med barnen o hunden o katten o ja ....hon var så otroligt trött o lilleman A mådde inte hundra då han ju skulle till förskolan vid 15, dottern hade klippt honom när vi kom o A var ilsken som ett bi, ett riktigt ilsket utbrott för han ville inte duscha av sig o han var nog lite hungrig o så vet vi ju att han är extra ledsen, känslig o mammig på söndagar o måndagar innan pappaveckan börjar.  O utbrottet varade ett bra tag. Dottern tyckte eller brukar tycka nu när hon har semester att A inte behöver åka till fsk så tidigt utan kan få njuta av lite lugn o ro med frukost o lunch o få börja senare. Men idag fick hon plötsligt ett meddelande där han frågade varför A inte var inlämnad vid 9.00, dottern skrev o förklarade att A ville så gärna äta frukost o lunch innan det var dax för fsk o dottern tycker ju det är fint att låta A njuta av lite mer ledighet med både mamma, J o brorsan. Men häpp det tyckte X var urdåligt, det borde hon talat om för honom, för tänk om han skulle velat åka o bada med A vid lunch till exempel...Han jobbar o har inte semester ännu men men, o avslutade meddelandet med Samspel o kommunikation E....! Han skriver aldrig till henne om något som han gör eller inte gör med A...Enkelspårigt som tusan jämt. Dottern vill inte ha någon som helst kontakt med honom mer nu, hon orkar inte, vill att soc ska ta över o sköta kontakten emellan dem, det tär på henne så in i ....... 

Plus igår vart det kaos emellan V o far sin igeeen...V ville plötsligt ta kontakt o ringde sin far o sa att han ville hämta sin cykel vilket faktiskt gick över förväntan, han gick dit ensam trots att dottern inte tyckte det var optimalt men V stod på sig o det gick bra. Sedan ville V hämta lite lego främst sina legogubbar o gick dit igen men då vart det kaos, V vart så jäkla arg igen. Han blir ju det väldigt lätt nu, det behöver inte hända något speciellt jobbigt ens. Men troligen så vart pappa lite rörd o tårögd o det triggade V till att bli arg, lång story det med, men vi vet att pappa vill ju så gärna prata men det funkar inte att prata, mer att bara vara lugn o prata om det V vill just då o låta V ta lite av sina saker o hjälpa till med det. X hade frågat, jag tror det var till dottern i telefonen innan ..-Hur mycket lego då?  Det spelar ingen roll hur mycket V vill ta med sig av sina egna saker, de är hans. Men en sådan fråga löser inga knutar lixom, det är så han reagerar oftast med det mesta. De blev ovänner igen så klart o V betedde sig argt o sparkade på dörren igen tror jag dottern sa. X sa åxå att nu skulle inte V o han ha kontakt utan att all kontakt skulle enbart ske emellan de vuxna X o dottern...men SÅ bra för relationen emellan honom o V då. Det är ju Han som inte klarar av V ...ja jäkla soppa av galenskaper. Men lika bra att han inte håller på o skriver till V då för det löser ju inga problem, bara tvärtom.

 Dottern fick ett argt telefonsamtal från X efteråt som hon spelade in. Han är väldigt anklagande hela tiden, anklagar henne för att inte klara av V, anklagar henne för att V är som han är osv. X har ingen aning hur man möter V, vad man säger o inte säger lixom. Nåväl allt detta bidrog ju till att dottern var så fruktansvärt trött idag, vilket ju hon är annars hela tiden nästan. Så vi for dit o S kom åxå o vi röjde o lagade mat, plockade med lite disk o annat, packade upp ett par kartonger, var över i den gamla lägenheten o hämtade några saker o jag vek fyra kassar tvätt. Hon kunde sova en stund åxå vilket verkligen var guld. V frågade om han fick sova över o jag sa självklart får du det, vi pratade om hur vi skulle mysa o så busa på morgonen som vi brukar o han sken som en sol. Men när vi skulle åka hem ville han Inte komma o sova över Häpp. Han väntade på J. Jag sa till honom att ja men J typ bor ju här nu så ni träffas ju varje dag nästan. Men nej han skulle träffa J. Han älskar verkligen J. det hörs o märks. 

💓

Jag skrev o Tackade sonen för att han åxå dök upp o var så hjälpsam idag, det var verkligen guld. Det det blev så bra o det blev mycket gjort. 

Nu sitter jag här hemma o är trött som en gnu. Så får vi se om det behövs nya tag imorgon ..ja mest med att städa hos kaninen som ju är min favoritpälskling. 

Kramelikraaaaam

Klart hon är ledsen o besviken....

 Dottern skrev just av sig lite till mig. Ledsen o besviken över att Å (fd svägerskan) gjorde en orosanmälan till soc ang V. Att hon skickat med alla anklagelser inklusive vad V skrev till pappan i fredags. Men det förstår man o även hon att allt ska med lixom. Men dottern känner sig så klart sårad för att Å har ju inte träffat V på månader o vet ju inte vad som skett emellan V o hans far men köper allt som X berättat vilket åxå kanske är förståeligt. 

Man Ska göra en orosanmälan när man finner belägg för det o det har nu Å gjort efter allt hon fått berättat för sig. Men som jag beskrev i förra inlägget så är ju alla anklagelser från henne bara ur A:s synvinkel hon vet ju ingenting om vad som skett med V, varför V är så arg o har rymt ett flertal gånger från X m.m. Det finns ju förklaringar till allt som orosanmälan gäller. Men Soc kommer att reda ut detta så måste det bli ju, det måste bli bra för V, o lillbrorsan. O bli ett lugn istället för allt detta drama.

A hade visst skrivit till V igår igen...Då svarade V tillbaka med "Jag vill inte svara". Dottern har pratat jättemycket med V tidigare om detta med att skriva fula saker till sin far men knappt hunnit att prata med V om skriverierna i fredags då de packade o sedan for till kusten. Hon var ju med på slutet där när hon såg att han textade med sin far o fick V att inte skriva så hemska saker. Det är svårt då det ju är V:s känslor o uttryck som kommer fram, men inte på bästa sätt direkt. Men nu kanske han förstått att han inte bör skriva så fula saker till far sin. Men inget är ju utrett dem emellan så vi får se om det håller sig så.

Igår o idag fick dottern stöd av en del i närmsta släkten, de har ringt videosamtal, skrivit o stöttat henne. En av dem har egna svåra upplevelser av vårdnadstvist o han skrev ett lååångt fint inlägg till henne, ja till oss alla. Så fint, o som han skrev så har hon en hel armé bakom sig i stöd. 1000 hjärtan på det!

Har handlat tillsammans med S o M inför morgondagen så nu blire gött att leva på öa under några timmar. 

O vips så är det lördagskväll o det är inget på gång, ska bara se till att plocka fram det jag behöver imorgon för umgänge, mat, sol o goa timmar.

Kramelikraaaam

Orosanmälan.....

 Så kom det en orosanmälan från dotterns X:s svägerska. Alltså X:ets brors fru. På vilka grunder då? Jo:

Att V inte har kontakt med sin pappa, att V inte ville följa med pappa o lillebror till pappans bror o svägerskan över Midsommar, att han isoleras från aktiviteter och inte träffar jämnåriga kompisar, att han går mindre på fritis och att han skriver elaka meddelanden till pappan, att han har ökad sjukfrånvaro i skolan, att han varit med om två stora omställningar senaste tiden; flyttat från barndomshemmet och att mamma träffat en ny partner.......

Så där ser man. Allt ur X synvinkel. Detta gör ju inte det lilla samarbetet bättre precis. Man märker ju verkligen att allt är ifrån X sätt att se på saker o ting. Att V inte ville följa med till sina kusiner (4-5 timmar bort) över Midsommar? Men hallå V vill ju inte träffa sin far över huvud taget, det är ju infekterat som hejsan emellan dem. Att V är sjuk då o då är väl inte helt konstigt, ibland är han febrig o förkyld som de flesta andra när det bryter ut något i skolan, sedan får han lätt spänningshuvudvärk när det är psykiskt jobbigt o även ibland om han slarvar med sina glasögon, så det har blivit några gånger sedan det blev extra jobbigt med pappan. Att han inte går på aktiviteter är ju för att han inte vill gå, han vill inte spela fotboll mer, han får ju aldrig vara ifred där, någon från pappas familj är Alltid på alla träningar o cuper. Pappan blev ju dessutom tränare på innebandyn så där kommer V inte undan heller. Han vill göra andra aktiviteter. Pappa såg ju till att han hade aktiviteter flera dagar i veckan. Han orkar inte alltid gå då han nu är extra trött o hellre vill vara hemma o vila då hans mående ju inte alltid är på topp i allt det här, han leker med kompisar både i skolan o på fritiden, han har särskilt en bästis som heter H. De leker så ofta de bara kan o får. Han är duktig i skolan o trivs där. Att han går mindre på Fritids beror ju på att mamma ofta jobbar hemifrån vissa dagar i veckan, hon har åxå varit sjukskriven i olika procent o i omgångar o då har V mer än gärna gått hem o njutit av lugnet som han har behov av. Att han flyttat flera gånger sätter så klart sina spår men han är ju väldigt trygg hos mamma o nya partnern J. Men inte alls trygg hos sin far.

Varför anmälde hon? För att hjälpa X, eller för att det ska hända något, bli lite mer fart på soc? Eller för att hon i sitt yrke som utbildad Socionom o numera i chefsposition kanske var tvungen? Frågorna är många. Hon har ju lyssnat på hans berättelse hela Midsommarhelgen o vet inget om dotterns version. Ja vi får la se...

Lite förklaringar här men det är egentligen strunt samma för soc får ta hand om detta o reda ut allt o se till att det blir ordning på eländet. Sanningen måste komma fram. Antar väl att det är sommar o semestrar nu som kommer att dra ut på det hela. Dottern mår inte bra, hon skulle njuta av ett par dagar vid havet med sin familj men så kom det här idag o hon blir ledsen o orolig så klart. Slår aldrig fel att hon får käftsmäll efter käftsmäll. Men hon har ju inte gjort något fel o har såå mycket på sin sida i form av bevis så det kommer att bli bra...så småningom. 

Igår skördade vi första gurkan, den var liten o god.

Kramelikraaaam

Kraven som kommer..

 

 

 

 

Ja det är verkligen en svår situation. Tänk om kommunikationen hade fungerat bra ifrån X, tänk om X hade förstått hur allt hänger ihop, varför hans son är så in i .... arg på honom. Om X förstått sina egna problem i allt detta då hade det inte varit så här. Vet inget om vad som händer på soc just nu, väntar på att de ska ta tag i detta på något sätt som de lovat. Vill ha ett slut på detta, få saker att fungera utan allt drama. 

Man ser hur bra V mår hemma o med oss alla. Men så fort hans far nämns, hör av sig eller dyker upp någonstans så mår han skit, får ångest o gör allt för att fly, skriver onda dumma saker till honom som svar på sms:en. 

Det kvittar o har kvittat vad dottern skriver till X, det går aldrig fram. Han ser allt på sitt sätt o det måste vara o ske så som han säger o tycker. Han är väldigt dålig på att "lyssna" o ta till sig. Därför är det ju Status Quo nu sedan ett bra tag emellan honom o V. 

Ett litet utdrag ur Socialtjänstlagen:

"Om barnet ger starkt uttryck för att det inte vill träffa den ena föräldern kan det tyda på att ett umgänge inte är förenligt med barnets bästa." 

Och dessa ord funna på nätet på någon Juristbyrå säger mycket åxå:

"Det är er son som har rätt till umgänge med sin pappa, inte pappan som har rätt till umgänge med sin son."

Ja ja detta nog var dagens skriverier. Ikväll blir det mat med sonen S o hans tjej M. Ska bli kul att träffa dem o sitta o prata. Vi planerar att åka till hennes hembygd på söndag o njuta av sjö, sol o allmänt härlig tillvaro. Planera vad vi ska ha med för mat o fika o så. Ser fram emot.

Kramelikraaaaam

 

Inte lätt att vara far o inte lätt att vara son..

 Förstår ju eXet/pappan i allt detta, ja att han saknar sin son. Att han vill ha umgänge med V. Men det är ju så fruktansvärt infekterat att det inte funkar just nu, inget är ju utrett dem emellan. Pappan skriver fina sms till V o V bara svarar med onda ord tillbaka. Han skriver bland annat att J är hans pappa nu o att J är mycket snällare o bättre. Det måste ju såra pappan mycket så klart. Dottern har pratat jättemycket med V om vad han inte bör skriva, hur han borde uppföra sig men det funkar inte för V....han är fortfarande fruktansvärt arg o besviken på sin far. Så det är en jobbig situation. På samma gång är pappan/eXet väldigt svår att få att förstå varför det är som det är. Nåväl detta har skrivits nu det sista:

Som jag skrivit så många gånger innan så har X väldigt svårt för känslor, svårt att skriva på ett trevligt sätt oavsett ämne. Och att alltid skylla på dottern. Han förstår inte att dottern inte har förmågan att ensam lösa problemen, det behövs hjälp emellan dem alla, det är enda sättet. Han tror att de bara ska räcka med att spela boll o träffas lite så är allt bra igen, men problemen är ju djupare än så. Jisses vad jag ältar o upprepar jag veeeet sorry!

Tänker ofta på att när denne fine goe J kom in i bilden o barnen slöt honom till sitt hjärta direkt. Jo för att J alltid möter dem så fint o lugnt, förklarar saker, förstår känslor o säger vid behov Nej på ett så fint sätt. Han som spelar med dom, han som lyssnar, kramas o inte har ont av att de klänger på honom för de älskar närhet o har extra stort behov nu för tiden. Han som läser för dem på kvällarna, som alltid ställer upp. O så har de sin far som har svårt för allt det där, klart att J vinner med hästlängder o X kommer långt ner på önskelistan över hur en far bör vara. Förstår ju att X är avundsjuk arg o besviken men hur fasen löser man det då?? X måste få hjälp så han kan möta barnens behov, deras väl o ve så att de känner sig trygga med honom. 

Annars knatar det på, min rygg bråkar ännu sedan flera dagar, det tar längre tid att bli smärtfri när det väl brutit ut som jag brukar säga, Ibland lyckas jag häva det hela med starka mediciner men ibland inte. Har dessutom inte många sådana tabletter, är ju kass på att fixa nya då det är skitjobbigt att söka läkarhjälp för de bara säger att man ska gå till sjukgymnasten. Jag har gått på Smärtmottagningen o han påstod att det nog är en disk som putar ut o trycker på nerverna, den går sedan tillbaka o smärtan försvinner några veckor. Fick massa tips på olika övningar o hjälpmedel som jag skulle ta till men jag tycker inte att de hjälper. Ja ja jag vet att jag borde stå på mig o få till en ordentlig utredning. Har röntgat ryggen en gång o det visade inte på något allvarligt. Men just då hade jag ju inte ont. Mitt tålamod hamnar i botten när jag har ont o jag vill helst bara vara ifred. Men man måste ju ut lite för att inte bli helt kass. Det började 2009 om jag inte minns  helt fel, tror det beror på en skada efter allt kånkande med tunga grindar på gården, man bar dem ju med sned rygg o smärtan sitter ju strax nedanför skulderbladen. 

Det är semstertider nu o gubben vill ju att det ska hända lite så klart så nu försöker vi planera lite äventyr. Ska väl bli lite med familjen åxå men inget större inplanerat ännu. Dottern far med de sina ner till Falkenberg nu imorgon o till lördag för att hämta hem J:s hund S som varit hos sin uppfödare i månader o fått 7 valpar som nu alla lämnar mamman S för sina nya familjer. Som J har längtat, det är ju hans goa lilla bebis. 

Det fixas i deras lägenhet o igår var de o hämtade en tvåvåningssäng till barnen. Det finns fortfarande lite saker kvar i gamla lägenheten plus kattnät, mattor o liten möbel på balkongen. Det är rörigt så klart men bli bra allteftersom. Nya golvet i köket var väldans snyggt by the way. Jag fixar lite varje gång jag är där, gör det jag kan.

 

Igår var A här några timmar o vi pysslade o lekte men tog det lite lugnt med lite tv o glass åxå. A gillar att röra på sig så vi gick ut i skogen så han fick springa o klättra av sig. Härlig promenad vart det minsann för oss alla tre.

Häpp nu är det sommar ute o får väl se till att komma ut lite.

Kramelikraaaam

Midsommar o så lite från exet hennes...

 

Midsommar var ju helt fantastisk, underbart väder, underbara människor o massa god mat. Precis som det ska vara o brukar vara när vi har vårt traditionella firande hos svägerskan med man. Kunde inte haft det bättre. Ja min rygg kunde ju varit bättre men tog en stark tablett så släppte det värsta ett tag i alla fall. 

Dottern o hennes J håller på i lägenheten, men det är inte alltid så lätt eftersom de kommer o fixar saker som måste åtgärdas nu. De har målat om alla väggar o idag har de lagt nytt golv i köket så då fick de tömma det, ja så vitrinskåpet som bla alla finglas var ställda i så fint fick ju tömmas o skruvas loss från väggen o flyttas på. Men fint blir re. De fixas i barnens rum de o har fått upp ett hyllsystem vilket ju vart så smart o bra. En tvåvåningssäng ska in åxå. Det är mycket att packa upp o fixa med men jag har inte varit där på ett par dagar nu då jag haft ett behov av att ta det lugnt med både rygg o ork. Det sista jag var med på var att fixa för kaninen på deras balkong o flytta över honom o så hämta katten hos oss o köra dit. Som sagt det tar sig o blir så bra så.

Exet har hört av sig till dottern, ja det händer ju hela tiden typ men denna gång om hans rätt att träffa sin son. Vilket han naturligtvis har rätt till. Men problemet är ju att V inte vill träffa honom, att V hatar sin far nu o mår dåligt bara han hör hans namn. Det största problemet är ju att fadern inte förstår var problemet ligger. Att det ju är hans handlingar som ställt till det. Han vill ju bara skylla allt på dottern, att det är hon som får V att inte vilja ha kontakt med far sin, att det är hon som påverkar V att se negativt på sitt uteblivna umgänge med far sin.. Plus att faderns meddelanden alltid börjar lite halvsnällt o skapligt för att vid minsta motgång skriva anklagande o krävande tillbaka. Det går aldrig att ha en rak, fin o skapligt snäll diskussion fram o tillbaka för han måste alltid ha rätt. Man får inte skriva något som går emot som i detta fallet att hon har semester o ska åka bort med barnen. Då måste han skriva lite krav. Vet ärligt inte vad soc ska göra, vad de har för plan. De behöver gå emellan o hjälpa till på något sätt, hjälpa Exet A att förstå vad han behöver göra. Dottern klarar inte att försöka medla dem emellan det har hon gjort såå många gånger o det har ju inte hjälpt ett dugg. Förstå mig rätt jag vill inget hellre än att det ska funka emellan V o hans far men det funkar inte att dottern ska försöka lösa problemen. Någon annan måste in o hjälpa som jag skrivit flera gånger nu. Han är väldigt svår att ha o göra med nu för tiden, allt måste ju ske som han vill, som han tycker. Varje gång dottern har ett förslag så duger det inte. Hon har ju varit utsatt för hans beteenden åxå under en låång tid o klarar inte att träffa honom utan att hennes kropp säger ifrån. Hon är redan helt slut o mår skit i allt detta sedan länge o att då försöka slippa exet IRL blir ett måste för sin egen hälsas skull. Men att ha en kontakt via meddelanden är ju ok OM det hade fungerat men häpp. Det här med samarbete måste bli bättre dem emellan o då måste han tagga ner o sluta med att anklaga henne för allt o inget. Han måste bli bättre på att kommunicera.

 

Det här är mina tankar:

Han var ju hos sin bror o svägerska över midsommar o jag förstår att stora offerkoftan var med. Kan tänka mig att han berättat allt negativt om dottern o att han inte får träffa V för dottern ...så har de kommit med förslaget att han borde kunna träffa V o dottern o tex sparka boll. Men de vet väl ingenting om varför det är som det är...Att V varit psykiskt misshandlad, att han inte blivit bemött på ett bra sätt, att de ofta varit tre vuxna ja med farföräldrarna inräknade som gett sig på honom med krav o ingen förståelse för V:s känslor i stunden. Att regler är viktigare än känslor. Att V blivit nypt, svuren åt o behandlad alltför hårt o illa...att pappa A är orosanmäld av skolan, av mamman, att soc nu är inblandade o det är allvarligt. Att V rymt från pappa men aldrig mamma. Att V inte har problem med mamma o oss alla här, bara med far sin o hans föräldrar. Att V uttrycker starkt hat emot sin far, att V vägrar att träffa far sin o får ångest när han tänker på honom.

Om nu allt jag skriver verkar vettigt hmm....ja jisses soppan är innehållsrik minsann! O jag skriver ju för att lätta på trycket. Få saker på pränt gör ju att det lättar lite inombords. Detta är ju min bild av hur jag upplever allt som hänt o händer. Mina upplevelser.

Idag har bästa vänner varit på lunch här o det var banne mig det bästa på länge. Att få träffas o bara sitta ner o äta o tjöta o skratta det är som balsam för både hjärta o själ. Mår så himla bra i deras sällskap o ser fram emot en go träff med go mat o lite vin vid husvagnen nu väldans snart. O yes snart!

Kramelikraaaaam

Det tar sig..

 

Ja det blir bra i dotera o Jens lägenhet. Men jisses så trött jag är nu, benen men fötterna är nog tröttast o de har fått en fotinpackning just nu med strumpor över. Men jag har varit väldans trött hela jag hela dan, det märktes då jag glömde var jag lagt diverse saker, glömde vad jag höll på med emellanåt. Men ännu är det inte färdigflyttat o tur är väl det för det kommer visst målare imorgon bitti halv sju eller var det halv åtta? De ska måla alla väggar. Så nu ska allt stå på mitten eller i alla fall någon meter ifrån väggarna. Himla tur att inte tavlor, speglar, skåp o annat är uppsatta. De kom med en ny spis idag åxå så det tar sig med skavankerna. 

Utanför klipptes gräset med den stora fjärrstyrda robotklipparen, den är cool tycker jag.

Imorgon vet jag ingenting om vad som ska hända, kanske inte blir så mycket fixande i nya lägenheten då den ju målas, men kanske vi kan packa lite mer i den gamla. Annars är väl enda planen imorgon att fixa något gott till kaffet på Midsommarafton. Brukar alltid baka tårta men om det nu är total energibrist så blir det nog till att köpa något gott istället. Ibland får man faktiskt fuska lite. Ser fram emot vår traditionella Midsommar då blir det kul med släkt o vänner o vädret verkar bli toppen åxå så det blir kanon.

Nu ska jag inte göra någonting mer dagen är slut o disken står ännu på bänken här sedan ett par dagar! Men den går ju ingenstans så vi får se vem av oss som orkar ta tag i den.

Kramelikraaaam

Flytten går...

 Ja jisses ja nu är man ännu mörare. Hjälpt till vid flytten från tvåan till trean i två dagar nu. Många timmar på benen, spring hit o dit o klättra på stolar för att ibland nå upp...hade ont i kroppen natten som var, mest i svanken, ja en gammal skada efter turridningen vi gjorde för några somrar sedan, japp då jag tänkte att jag skulle hoppa av eller nja kanske snarare glida av hästen (jättehög) så där lite snyggt men dråsade i backen med svanken/ryggen först. Det gjorde så fruktansvärt ont, trodde nästa jag borde åkt till sjukhuset men äsch inte då. Känner inte av den skadan mer än när jag överanstränger mig.

När en inte har någon pall!

Dottern hade ju blivit lovad denna trea, med flyttdatum o allt. Sedan har det varit tyst emellan henne o hyresbolaget o igår när hon skulle hämta nycklarna så häpp det gick plötsligt inte för förra lägenhetsinnehavaren hade inte lämnat in alla nycklar, men så sa de efter lite tjat att de kunde byta låskolv o ta da så fick hon komma in när bäste vaktmästaren som vi träffat ett flertal gånger bytte kolven efter ett tag. Lägenheten har så mycket fel o brister, det var smutsigt, det var trasigt, det är en vattenskada under kyl o frys, fula märken på köksluckor, skav här o där, stora o många repor i golven m.m m.m ja det låter väl som att den är "obobar" men nja det går att bo men de måste åtgärda en massa saker. Hon får lite avdrag på hyran i alla fall så länge. Så vaktis han har att göra fram över. Fick börja med att städa lägenheten Pust! Men lägenheten är kanon förövrigt, så funktionell, ljus o utsikt med grönska från vardagsrummet. Fjärde våningen o inglasad balkong. Så det blir så bra så. J o M har slitit som djur med att kånka o flytta alla större möbler, gubben var med igår o skruvade men jobbade idag, en stor jättestor eloge till dessa två starka, envetna o metodiska härliga familjemedlemmar. Dotera har slitit med med alla saker som ska packas o föras hit o dit. Jag har mest packat ner o packat upp idag. Ställt saker där de ska vara o plockat o donat. Gått en gång emellan lägenheterna med saker. Tänkte några gånger att tänk om alla bodde i en liten hydda istället o bara ägde några få tillhörigheter så mycket lättare flyttar skulle vara. Får se hur mycket som ska göras imorgon. Skåp o garderober är inte tömda ännu så det finns o göra. Men nu behövs inget släp utan det går att packa i bilarna o köra.

På exetfronten är det väl ganska lugnt eller nja. Hon fick ett meddelande igår med en lite önskan om att flytten skulle gå bra. Lite frågor om hur hon tänkte med barnens sovande, ja om de nu skulle sova i egna sängar....Hon skrev att ja det är väl planen när de köpt en tvåvåningssäng. Då skrev han att de måste ju ha samma regler o att hon ju förstört allt för honom ja med att sova i egna sängar då i april. Både dottern o jag funderade länge på vad han menade, vad hade hon gjort för att förstöra för honom. Vi gick båda igenom historien tillbaka o kom bara på att det var då V började må riktigt dåligt hos far sin, det var då dottern fick sitta i exets soffa o försöka lugna V .... hon till o med låg en stund i exets säng med V o han fick panik när hon försökte lämna så hon blev kvar tills han somnat djupt. Sedan när han tjattrade om det ena o andra i sina meddelanden om V så skrev dottern att han borde försöka mer med att ge trygghet till V än att köra med en massa regler... ja V hade ju jättesvårt att somna själv, sova själv, han kände sig så otrygg hos far sin, för där skulle regler följas, ångest o oro förstår sig inte fadern eller hans föräldrar på. Men som sagt nu bor ju V fulltid hos E o J o mår så bra men har separationsångest ibland ...Pappan skrev o frågade V om han ville följa med till kusinerna på Midsommar i skärgården (pappavecka) men V sa blankt nej. För sin lillebrors skull skulle han vilja men inte tillsammans med far sin. Han var till o med arg för att mamma gett pappa hans mobilnummer. Pappan skriver meddelanden till honom emellanåt, snälla sådana men V slänger dem direkt.

O stackars lillebror A igår han som alltid blir ledsen när det är dax för pappavecka, blev extra ledsen igår för det var så mycket på en gång, han skulle ju fått se nya lägenheten men det hanns inte med då han ju skulle till förskolan på eftermiddagen innan pappa skulle ta över för nyckelproblemet tog sådan tid, o så ville han ju inte till pappa för V är ju inte där, o så ska hans bästis flytta till Falkenberg så han var verkligen jätteledsen. Usch jag tyckte så synd om honom. Hoppas ändå att han har en bra vecka, man är ju orolig för honom åxå.

Nu orkar jag inte skriva mer för nu är jag trött även i fingrarna.

Kramelikraaam

Mör som en flintastek...

 

Ja men oj vilken eftermiddag det var igår. Dotera frågade oss alla om vi ville följa med till Prison Island på lite äventyr.. o vi sa ja. J var inte med för han var o skjutsade en kompis som cyklade Väternrundan.Två o en halv timma farandes runt i olika celler för att göra uppgifter. Klättrande, krypande, hoppande, hejande, klättrande, tryckande, tänkande, kastande, balanserande.... otroligt kul o alla var supertaggade hela vägen runt. Vi kom på 6:e plats bland ca 14 lag, inte dåligt ändå.-Krypandet var inte det bästa för mina kassa knän eller ja det ena är ju värre än det andra men det känns ändå ok idag. Trött i benen o huvudet är jag i alla fall. Så värt det dock. Kan varmt rekommendera detta äventyr. O jag följer gärna med fler gånger.

Så handlade vi lite o drog till S o M o grillade o hängde under kvällen. Så mysigt o gott. 

Nu är det söndag plötsligt o barnbarnens katt ska hit för imorgon börjar flytten till trean för E, J o barnbarnen. Sedan får han flytta tillbaka efter ett par tre dagar eller så när saker har lugnat sig lite o han kan flytta dit o slippa det värsta stöket. Blir ju dessutom återigen ett nytt boende för honom men han är en riktigt cool kisse o anpassar sig både snabbt o lätt. Vill ju heller inte att han slinker ut någonstans när dörrar är öppna o så. Han trivs så bra här hos oss så. Han minns så väl att han bott här förut en längre tid. Kaninen ska ju flytta åxå, får inglasad balkong nu, så det blir till att fixa aircondition till honom för det blir ju sååå varmt där annars. Och han får ju vara inne varje dag dessutom så det blir nog så bra så.

Hoppas på en lugn dag idag så man kan få hämta lite krafter inför morgondagens stora bestyr. Ska ha barnen lite få förmiddagen åxå för dottern ska till soc på möte.

Kramelikraaaaam

Skolavslutning...

Jo men vi alla överlevde Skolavslutningen men man var spänd som en fiolsträng innan o under, ja exet kom ju som han faktiskt hade skrivit till dottern. Jag såg hur dottern spanade o såg nervös ut o vi såg honom komma o ställa sig en bit bort men när han fick syn på oss så kom han fram till dottern, gubben o jag nickade o sa hej, han sa hej tillbaka mycket snabbt o kort. Han stod sedan o pratade med dottern men jag hörde inte vad de sa för det var ett sådant sorl i o med alla människor runt om men hon sa senare att det var något om barnen. Sedan stod han där bakom oss under de nästan två timmarna avslutningen höll på. Det kändes spänt o lite obehagligt eftersom man inte vill träffa honom alls.

När alla barnen lämnade efter uppträdandena o gick iväg så gick vi åxå.... då dök de äldre ja barnbarnens farmor o farfar plötsligt upp. Hon sa Hej B, Hej M, Hej E, Hej J ....... som för att inte missa någon, lätt överdrivet kan jag tycka o farfadern kom lite från sidan o jag tittade på honom o sa Hej, han snörpte ihop munnen o såg otroligt besvärad ut men det såg ut som att han sa Hej i alla fall .... sedan stod vi o tittade på när fröknar o andra tog farväl o så kom då V emot oss eller ja mot mamma E o pappan kom fram o lämnade ett paket till honom o sa några ord. V vägrade att titta på honom o såg mycket besvärad ut, vände helst ryggen eller sidan emot honom o tittade ner i backen, sedan kom farmor fram o gav honom ett kuvert o sa några ord o man såg hur det kröp i V av obehag. V gick iväg utan att säga något, ville bara komma ifrån, sa inte Tack eller något. Farmor sa högt när hon gick bredvid oss att -Ja detta måste vi jobba på! O så började hon en mening till men avbröt sig snabbt o sa inget mer. Tänkte i mitt stilla sinne att Ja det måste NI...NI måste jobba på ert sätt att vara emot honom ... Hon ser bara att V är ett problem, att han har stora problem o inte uppför sig som han borde, pappan o farfadern åxå. Inte att han har otroligt svårt för dem, att han inte vill möta o träffa dem alls pga av allt som varit o hänt. Men allt gick ändå bra trots allt. Det känns skönt. 

Jag kände att jag var extra trött när jag kom hem efter anspänningen. E o barnen var hos oss o vi fikade o var sedan ute en promenad, sedan vilade hon en stund. J var hemma o jobbade han var inte ledig denna dag. Sedan for hon hem ett tag o barnen var kvar. Dottern fick huvudvärk, nästan migrän o han sa att det får jag alltid när jag mött Exet o hans föräldrar. Men som tur var släppte det värsta o de kom till middagen o fredagshänget. Svärdotera kom åxå. Sonen var med jobbet på en utflykt, de skulle ut med en större båt på havet vid Fiskebäck men den gick på grund o några skadade sig, sonen klarade sig som tur var. Det blir en utredning om vad som hände, sonen berättade hur de upplevde allt o det var ganska dramatiskt faktiskt. Så vi får se vad utredningen visar. Kapten Gunnar måste ha missat något i alla fall, ja inte skäret för det körde han på ju. Men fredagskvällen här vart Guld i alla fall. Full rulle o ungarna byggde koja på balkongen så det stod härliga till, det tog ett litet tag för dem att städa efteråt men det var det värt. V fick en Nerfgun av sin far i presenten, ja dottern gillar ju inte vapen o särskilt inte vapen med skott men men. V var glad o nöjd o fick en hel del instruktioner av J i hur man beter sig med vapen, ja även om nu denna skickar iväg patroner i skumgummi så kan ju plastproppen i änden skada ett öga lätt. Så de övade prickskytte på en dörr med ett kryss i tejp o en liten papperspåse uppklistrad dessutom. 

Ja men jo dottern fick trean! Har jag skrivit det? Minns inte hehe. Så på måndag går flytten enligt J, han har fixat släp o säger att det fixar vi på 5 timmar...ujujuj säger jag. Det blir till o jobba på där ordentligt då. Men lägenheten behöver inte tömmas så det är ju inte panik på det viset. Kommer att bli så bra hur som.

Nu ska vi strax till Prison Island på äventyr med dotera, barnbarnen, S o M. J är o skjutsar en vän som cyklar Vätternrundan idag. Så får vi se vad som händer mer. 

Kramelikraaaam 

Men äntligen kanske ...

 Nu har dottern haft mer kontakt med soc. Ja exet har ju varit på möte hos dem. De tog hans parti på många sätt märkte hon när hon talat med dem efter det, men hon har nu ringt dem o pratat med dem, de vet nu att hon har o har haft kontakt med Mottagningen för våldsutsatta kvinnor, så de har nu lyssnat på henne plus att hon ska till soc på ett möte på måndag o berätta mer om situationen o hennes version ordentligt. Men de förstår nu mer o mer att problemet inte är hon utan exet. Finally!

Hon förstod att han hade en mycket stor offerkofta på sig när de berättade lite om deras uppfattning om vad han berättat efter hans möte där, han la så mycket skuld på henne o allt var hennes fel, precis som vi sagt att han gjort hela tiden. De på soc förstår mer nu att det är han som behöver hjälp o stöd för att kunna få en chans att få V att kanske bo hos honom, de börjar med ett hembesök hos honom o så hjälp till honom att förstå hur han ska möta V när det kärvar. Lillebror A ska på ett möte med dem åxå nu snart, de vill veta hur han känner o mår. Han är ju ofta medlare emellan pappa o V vilket soc inte tycker är så bra. Även farmodern hamnar under lupp nu. Det är hon som varit mest fysisk o elak emot barnen o då mest mot V. Farfar hamnar där åxå, ja inte ang våld men han har inte skött sig han heller. Så jag finner nu hopp om att saker o ting ska kunna komma fram ordentligt i ljuset o sanningen ska komma fram o det blir lösningar till det bättre för både barnen o dottern. Hoppas hoppas önskar önskar.

Dottern har köpt en mobil till V, ja han har ju haft sin Smartklocka innan men nu tyckte de (hon o J) att han skulle få en mobil, ja inte en med tillgång till internet hur som helst utan med mycket föräldrakontroll, några spel, han kan ringa o sms:a, o de vuxna kan veta var han är osv. Så får lillbrorsan ta över Smartklockan. För det är bra att kunna nå honom åxå då han leker med kompisar ofta. Plus att de kan se var han är. Dottern skrev till x:et o berättade om mobilen o så klart kom det ett negativt svar så som att De måste komma överens om sådana saker o regler om det tillsammans. Samspel o kommunikation som han alltid säger till henne men aldrig gör själv till henne. Han kör ju alltid sina egna race o saker kommer som en överraskning för henne senare när barnen själva berättar eller han plötsligt kräver att hon ska betala hälften...

Lillbrorsan har ju sin bästis två dörrar bort från mammas så de leker ofta o han brukar plinga på hos mamma då o då o säga hej när det är pappavecka .... en gång nu i veckan när dottern öppnade så stod plötsligt exet utanför o V vart så .... vet inte vilket ord som passar bäst här men han bara vände sig om med ryggen mot pappan o la ansiktet i sina händer alldeles förstelnad ...

Ja så V har träffat lillbrorsan i veckan (pappavecka) o de ville då leka lite tillsammans efter skolan, så som att hoppa på studsmattan o kolla de nya leksaksgevären (Nerfguns) som A fått så A bjöd in V att titta på dem så V följde faktiskt med hem till pappas hus men ville att pappa skulle hålla sig en bit bakom när de gick dit, de ville vara ifred o han vill ju helst slippa far sin. Pappan trodde att V ville vara hos honom men så var det verkligen inte, det var ju brorsan han saknade o ville leka med, de ville leka tillsammans en stund o titta på de nya sakerna...det gick ganska bra men som både vi o V säger så får han aldrig vara riktigt ifred från far sin, han poppar ju upp här o där o överallt o försökte nu prata med honom åxå o så det hela slutade med att V gav honom fulfingret o gick hem vilket dottern nu återigen pratat med V om, det är verkligen inte lämpligt att göra så, så gör man inte, inte lämpligt beteende. Exet skrev ju o klagade på det så klart. 

V hade ju sparkat på pappans ytterdörr här om sistens men det fick vi förklaring på, det är så att pappa har sparkat på V:s dörr när de grälat...så han gör tillbaka saker som pappan har gjort emot honom... likaså med ilska så som pappa ofta har gjort. Fast V har ju väldigt mycket ilska inom sig gentemot honom efter allt som hänt åxå. 

Nu stundar det semestertider o jag hoppas på en fin sommar med många äventyr. Att E o J ska kunna flytta ihop så livet blir lite lättare för dem båda o barnen o även oss till viss mån. Flytten går snart till trean o J kan bo hos dem lite mer o sedan flytta ner ordentligt efter sommaren, men det har jag ju skrivit om förut... Men när de väl bor ihop så sitter vi väl här mannen o jag o klagar på att de eller hm hon inte behöver oss lika mycket längre hehe.

Och en sista sak som jag glömde här är ju att det är skolavslutning nu på fredag, har inte hört om exet hört av sig till dottern angående detta men antar att han kommer, kanske man kan anta att hans föräldrar kommer åxå. Har inte träffat honom på lääänge nu, sett honom typ 25 meter bort på fotbollsplanen o på håll i närheten av dotterns hus, vid skolgården o så. Men inte mött på nära håll o det vill jag verkligen inte göra nu heller. Han har ju slutat hälsa på oss sedan länge, hans far likaså. Men hoppas att OM han/de dyker upp att han/dom håller sig på sin kant, för någon löjlig konfrontation vägrar jag. O V lär ju inte ens vilja titta åt dem. Hata är ett strakt ord o kanske inte helt rätt ord här men mina känslor ligger nära där efter snart ett år av allt som hänt när det gäller dem o deras sätt att behandla dottern, barnbarnen o oss alla på. Lejon-mamman o lejon-"mormorn" morrar högljutt varje gång hon bara hör om dem. 

Kramelikraaaaam

Utbrott som en vulkan ....

 Igår vart det jobbigt igen. V var på fotbollsplanen med sin bästa vän när plötsligt A (pappa) kom förbi ... E skriver logg om allt som händer o här är några urklipp från det som hände igår:

Jag kan säga att detta barn är en kille som är lugn o fin som inte är känd för aggressioner o utbrott på detta viset. Ingen av oss har problem med honom, han är görgo. Men han var verkligen som en vulkan när han vart tvungen att konfronteras med far sin, han exploderade fullständigt. Man förstår verkligen hur mycket ilska han bär inom sig. Hur arg han är på sin far. V har bett om space ifrån sin far o farföräldrarna men de vägrar honom det. Nu hade han en kompis med sig o vart modig o kände sig lite tryggare i hans sällskap, för han sa senare att han aldrig skulle gått ensam till pappas hus. Så den här kompisen hängde på o man undrar vad han tänkte o upplevde. E säger att hon nog ska ta o skriva till hans föräldrar o försöka förklara. Kan inte hjälpa utan att tänka på hur det hela hade gått om inte kompisen var med, fast V hade nog bara sprungit ifrån som han gjort förut om han varit ensam. Lillebror A var med under allt som hände o då återigen sett o hört saker som han måste procesera. Saker som gör att han åxå blir arg på sin pappa, för han älskar ju sin storebror o ser upp till honom. 

Ryktet går på bygden, V har berättat lite på skolan för kompisar om sin situation, säger att socialen tagit pappa, att pappa är dum osv ...hmm så nu vet många att det förekommer problem. 

O i meddelanden till E så ser man hela tiden att han inte ser att problemen ligger hos honom. Han vill ha med E i allt. Han fattar inte som vi säger o har sagt i över ett år nu...Det verkar inte som att de på Familjehjälpen har sagt något alls om varför E inte kom på mötet, ja varför hon inte är delaktig tillsammans med honom där...så han vet ingenting utan skyller på henne som vanligt, att hon vägrar samarbeta o inte vill hjälpa V. Han tror ju att V mår dåligt även hos henne men så är det verkligen inte, ja om man bortser från problemen hans far orsakar så som ångest o oro hos V. V är lugn fin o harmonisk tillsammans med henne o oss alla här. Men nu som en vulkan som sagt när han träffar far sin...Tänk att bära på så mycket ilska o hat o vara 9 år. Att känna så här enormt starka känslor emot sin far. Är väl ett bevis nog på att V blivit illa behandlad. E som alltid pratar lugnt o fint med V, lyssnar, tröstar o har fina pedagogiska svar på hans vrede, ilska, ledsenhet, sorg, besvikelser o hat ja alla känslor som kommer. Hon pratar aldrig illa om hans far inför V, bara sunda lugna svar o förklaringar.

Kramelikraaaam

Kör väl lite till om problemen..

Ja men det är ju så att dessa skriverier är mitt sätt att få ur mig frustrationen över allt som pågår med fd svärsonen, svärsonen som stod mig nära i 13 år, han som jag alltid höll nära mitt hjärta. Men som nu visat sig ha narcissistiska tendenser. Han var en bra pappa under åren de var gifta, men på egen hand så är det inte så längre. Det var dottern som höll ihop allt. Han höll med henne om allt men nu efter att de gick isär så känns det som att han verkligen hatar henne, han beter sig så i alla fall. Han skyller henne för att ha bestämt allt, allt om barnen o deras väl o ve, allt om inredningen i huset, allt allt allt...o nu så kör han över allt som haft med henne att göra. Han kör sitt eget race o vägrar samarbeta med henne. Han bestämmer hur det ska gå till, vad han önskar o om hon då säger emot eller har ett annat förslag så vägrar han. Det ska vara som han vill. Så samarbete funkar inte. Han skyller på henne, att det hon som inte samarbetar. Ja så är det o så har det varit nu sedan förra våren. 

Detta handlar ju om min dotter o mina barnbarn, att de ska må  bra o trivas i livet. Men som han förstör för. Gräver djupa gropar i sitt föräldraskap med sina pojkar. V:s grop är djup, mycket djup o vi tvivlar på att de ska få en fin o bra relation igen ordentligt. Han gräver nu en grop åt sin minste åxå med att han tex vägrar låta A ha med en klädtrasa från mamman. A protesterar när han ska hem till pappa som sagt, säger att han hatar pappa, pappa är dum osv. Han svär o är oerhört ledsen o arg. Han saknar sin bror på pappveckorna så klart åxå. Han blir ju heller inte alltid så bra bemött när det blir lite konflikter med pappa, han har hört o sett så mycket så det är klart att han blir påverkad negativt i allt detta. Farföräldrarna är ju inte snälla heller så man är orolig under veckorna han är hos far sin o farföräldrarna.

Igår var dottern o jag o tittade på V:s fotbollsträning, då kom ett av problem upp som pågått länge sedan förra våren-sommaren. Nämligen att det satt en klisterlapp med V:s namn o pappas mobilnummer klistrad över dotterns klistermärke som suttit där sedan tidigare (jag har inte tänkt på det). Hon sa att han beställde sådana tidigt o de sitter på allt, på barnens kläder, skor ,vattenflaskor, you name it. Alltså över hennes klisterlappar ja där de funnits, inte på andra sidan eller bredvid eller så nej nej tvärs över. Dottern tog ju som sagt kontakt med Kvinnojouren o Mottagningen för Våldsutsatta kvinnor förra sommaren då hon kände att hon behövde hjälp, tips o råd. Där förstod man att hon har varit o är utsatt för både Psykisk, Ekonomisk o Materiell misshandel klart o tydligt sedan separations början. 

OCH tänka sig att det var ingen ifrån hans läger på träningen igår. Det har inte hänt förut. Vi var så förvånade.

Han vägrar samarbeta, allt ska ske enligt hans önskningar. Skyller samarbetssvårigheterna på henne. Hon har inte fått vara med o bestämma någonting, inget om hur det skulle gå till med delningen av möbler o tillhörigheter när hennes flytt närmade sig, inte om hur hennes flytt skulle gå till, han sabbade hela flyttplaneringen för henne o oss, vägrade att låta henne ta något alls utan alla papper skulle vara klara i minsta detalj vilket de inte alls behövde vara enligt juristerna. Så när hon ber om något så vägrar han. Exempel är tex att de kom överens om att köpa en cykel  till V i våras när han fyllde år, han skulle leta upp en lämplig o skicka bild o summa innan han köpte den...Nej det gjorde han inte, han köpte en riktigt dyr en o bad henne betala hälften. Hon hade inte sett den innan kalaset. Likaså sa han att barnen behövde nya vårskor, men de hade redan skor som redan användes. Då köpte han nya dyra märkesskor o bad henne betala hälften. Vilket hon vägrade. Så han kör över henne hela tiden. 

Han fick behålla mycket av barnens saker då de ju bodde kvar i huset o hon ville att de skulle känna sig trygga med att inte förändra deras rum för mycket när det var känsligt redan som det var med skilsmässan. Så idag sitter han med väldigt mycket av deras saker, inte en enda fråga om hon kanske skulle vilja ha något. Hon fick be om lite lego, V har 5 kilo drygt som är hos honom. Han har alla legobyggen. Han har nästan alla fina dyra barnböcker som vi köpt till födelsedagar o så. Han är enormt ego. V saknar saker som är hos pappa o ska nu försöka hämta lite, hoppas det går bra.

Hon var ju på det där familjestöds-mötet med honom ja det han ordnat med, mötet där han (inte hon) innan dess varit hos o berättat sin version, o som hon då behövde sitta i o de sa att hon skulle försöka samarbeta bättre, att hon skull det ena o det andra, de gick helt på hans linje. Hon sa att hon mådde så fruktansvärt dåligt där o då. Hon satt hela mötet o nöp sig i armen av ångest för att hålla ihop..

Men "Mottagningen för Våldsutsatta kvinnor" där hon går ringde efter detta upp Familjestödet o pratade med dem, så det bestämdes att hon aldrig skulle behöva sitta på ett möte med honom mer. Han vet nog inte ännu att hon inte kommer att dyka upp på nästa möte, men hoppas innerligt att de förklarar det för honom. Fast inget biter ju på honom, alla har ju fel i allt o han har rätt. Han o hans föräldrar är sådana. Dottern tror att allt kommer att sluta i rätten , där det blir en vårdnadstvist. O att hon då kommer att få barnen på heltid o han ha dem varannan helg eller så....Ja den som lever får se som en säger. Det är en jobbig väg dit hur som.

I helgen som var så var J E:s nya kille med barnen på skolgården o lekte då plötsligt X:et A kom o sa att jag tyckte väl att jag hörde grabbarna över skogen. V sprang in i skogen, sedan stod han o pratade med J i ca en halvtimma, smilade in sig o var så trevlig så. Pratade om sig o barnen. J är en mycket klok o fin kille så han tog det med bravur, men han tyckte det var konstigt o lite obehagligt att behöva stå där så länge o lyssna på o prata med honom. De har ju träffats förut några gånger men då i samband med grälen i X hus med V o då inte så vänskapligt kanske. O en gång i början då han presenterade sig efter innebandyn. Lille A sprang fram o tillbaka till V i skogen o medlade om det var något som V skulle höra. Klart att X vill veta vem som är med hans barn nu, vem hans x är tillsammans med det förstår man ju. Men han är jobbig i hur han gör det.

Han förstår inte sitt beteende, han fattar inte, han har ett helt annat sätt att se på saker o ting, hans föräldrar likaså, ja man förstår var han fått sitt sinnelag o sätt att se på saker o ting ifrån. Han anser sig aldrig vara arg utan han är bara allvarlig, han har aldrig gjort något man konfronterar honom med så som knytnäven under hennes haka, det har Inte hänt, eller att han kallat henne Narcissist. Aldrig erkänna något som är emot honom ens med bevis. Hans fasad måste hållas upp o vara perfekt. Ingen får förstöra den. 

Det är mycket stöd till dottern nu, o V såklart, vi gör så mycket vi kan o orkar för dem o lillbrorsan så klart. Hjälper henne med att ha barnet/barnen när det behövs, städa o plocka lite då o då, ibland lite tvätt. Hon är så jäkla slutkörd, o jag känner så klart att allt detta tar på krafterna även på oss, mina krafter är ju kassa sedan långt innan o hjärntröttheten blir inte bättre, men det är till att kämpa på så länge det behövs, finns inget annat. De är mina närmaste o viktigaste i livet. Jag har många dagar då jag kan vila o ta det lugnt så det går bra. 

Blir säkert en del upprepningar här i skriverierna, det blir lätt så när en bara skriver på o inte alltid minns vad o hur en skrivit tidigare.

Kramelikraaaam

Konflikten om klädesplagg fortsätter...

Börjar väl med lite skärmdumpar på sista skriverierna. De är ifrån i lördags tills idag måndag då pappaveckan har börjat vid hämtningen på förskolan...hans skriverier är svarta o hennes blå men det säger väl sig självt..

         

Samma problem som alltid ja att göra det till en konflikt emellan honom o henne, INTE att det handlar om hans eget barns behov. Han vill få allt till att allt är hennes fel, att hon provocerar honom, att hon vägrar samarbeta. Men det är ju tvärt om, Allt handlar om honom o hans jag jag jag... Hon gör ju bara vad vilken mamma som helst skulle göra för sitt barn. A är ju redan ledsen på söndagskvällen o än mer på måndagsmorgonen då han blir lämnad på fsk. Men A trivs ju ändå ganska bra hos pappa som jag skrivit förut, men han har ett stort behov av sin mamma, de har ett starkt band som de flesta barn har med sina mammor helt naturligt.

Men fadern gräver ju även en grop till sitt förhållande med sin minste son med att agera så här, gropen till sin äldste son är ju rätt djup vid det här laget. Han har verkligen Narcissistiska drag. 

Så nu hoppas jag att soc ser till A:s bästa i detta. Att de ser även detta problemet bland alla andra....

Tänk så lätt det skulle kunna vara om han bara hade kunnat ha en trevligare ton. Det behövs verkligen inte en massa hjärtan o smilisar utan bara vanligt hyfs o vett utan hans ilska o ständiga irritation. Slippa att han skyller henne för allt o inget. Räcker med saker som rör barnen. 

Hehe kom på hur han inte är så prickfri alla gånger, vi hämtade A i måndags o då hade han lånebyxor från fsk...han hade alltså kommit i kortbyxor på morgonen. Det var verkligen en riktigt kall o blåsig dag...men inga långbrallor var medskickade, så där ser man. Skojade med dottern o sa att tänk om du varit som honom nu då hade du skrivit till honom så här:

"Varför hade A..... bara kortbyxor på fsk idag E......!! Hur tänkte du där E......??? Det har ju varit jättekallt ute hela dan E......, du borde tänkt på att skicka med långbyxor E.......!!"

Ja för sådana meddelanden har hon fått ett antal gånger. 

Ja jäkelen vad livet kan suga emellanåt...Det tär på henne så in i .... o oss alla för den delen.

Kramelikraaam 

 

Nu blir det projekt igen..

 Men tänka sig Hon fick trean! Wiihoo! Så nu blir det flytt om ett par veckor ungefär. Typ snett över gatan på fjärde våning mitt emot skolan. Kan kolla ner i klassrummet o se hur V sköter sig hehe. Blir så bra så, då kan J flytta ner så smått redan nu o ordentligt efter sommaren. Visst ungarna får dela rum men det blir bra ändå. Mer space för dem helt enkelt.

Men det blir hårt arbete med flytt, men ändå ser jag fram emot det.

På exet-fronten har det varit ganska lugnt faktiskt vad jag vet. Han var kallad till Soc i veckan som varit o dottern har inte hört så mycket om hur det gick mer än att han vill gå på V:s skolavslutning o de sa att han får skriva till dottern om det....ja jag vet inte mer än så. Så skönt ändå med några dagars lugn, att slippa få se hans tråkiga anklagande, sura meddelanden som dottern skickar till mig när han hört av sig. Man hinner hämta sig lite emellanåt. Dottern hinner åxå hämta andan o få tillbaka lite lite energi. För han tar verkligen energi, massor med energi.

Nu undrar man mest hur det ska läggas upp med att V o pappan ska få kontakt igen, hur V ska få tillbaka förtroende för far sin... Om dottern ska kunna få vara lite fri varannan vecka vilket ju är målet. V mår dåligt när dottern ska iväg någonstans, han får jättemycket separationsångest o är livrädd att mamma inte ska komma tillbaka av någon anledning o att han då måste bo hos pappan, det är jobbigt. Dottern vill o behöver ju lite tid till att få göra lite roligt ibland. Nästa helg är det en segling hon är inbokad på sedan länge med J o hans vänner. Hon har bearbetat V mycket o han ska vara hos oss några dagar. Han är ju väldigt trygg hos oss, har alltid varit men när det är ångest inblandad då är det jobbigt att bryta, särskilt när mamma är en bra bit bort o inte kan åka hem bara så där med tanke på den här seglingen. Det har hänt en gång här åxå men då var mamma hemma 2 km bort o det slutade med att vi fick köra hem honom. Men nu så har det visat sig att båten läcker in vatten så nu vet vi inte ens om resan blir av. Nåväl vi är inte där ännu så vi får se. 

Han mår väldigt bra när han bor hos mamma, han är lugn, hörsam o harmonisk. Så är det när han slipper allt drama, irritation o ilska. Mamma vet ju vad han behöver o hon kan prata o lösa problem, vara trygg o ge lugn som hon alltid gjort. Lilleman A verkar trivas med far sin o med farmor o farfar som jag skrivit förut, han klagar inte mycket. Han säger ju att det är lugnare hos pappa när inte V bor där. Men att få med sig en klädesplagg från mamma som trygghet under pappaveckan är det väl slut med nu då sedan han (exet) klagat så mycket på det. 

Vi hade barnen här ifrån torsdag kväll till söndag eftermiddag o de är verkligen inte svåra att ha, de är så snälla o fina. Inga problem alls o så har det varit sedan de föddes. Vi står ju varandra så nära att de tycker det är enkelt att vara hos oss både dag som natt. De ber om det titt som tätt. V är lugn o fin o visar inte på några problem ...så det är så himla tydligt var problemen ligger. 

Nä nu får det räcka här för stunden, återkommer snart.

Kramelikraaam Miafia