Ja bloggandet ligger ju nere sedan länge men nu har jag ett stort behov av att skriva av mig. Så här kommer typ en roman på ja en massa sidor.
Själva skilsmässan:
Kan väl säga att eländet började tidigt förra sommaren då då dotterns man plötsligt ville skiljas efter 13 år, två barn o "nybyggt" hus (5 år). Lite chock men ändå inte då de gått i parterapi o försökt lösa sina problem. Nåväl dottern kände direkt att ok det kanske är bäst, men då hela hans rätta jag kom fram iom skilsmässan så vart det lätt för dottern att ge upp ordentligt, hon kände att allt med honom rasade samman. Då "stalkade" han henne, o ville ha kontroll över allt ang henne. Han rotade i soporna efter hennes vecka i huset (utan barnen) för att se vad hon haft för sig. Han skrev oftast väldigt otrevligt till henne i meddelanden. Fortfarande har han lite koll på henne, ser på hennes gardiner om de öppna eller fördragna, om hennes bil är hemma eller borta så tendenserna finns kvar.
Sedan kom det stora hatet, han behandlade henne illa, hans rätta jag kom fram o han verkar ha levt ett liv med henne i tysthet, inte sagt hur han känner o tycker, inte ens hos terapeuten, så nu vägrade han att lyssna på vad hon än tyckte o tänkte om ja allt. Han skulle bestämma hur allt skulle gå till i skilsmässan, allt med barnens väl o ve, de valde att sälja huset o då satte han o hans föräldrar igång direkt med hur allt skulle gå till, fort skulle det gå trots att en husförsäljning tar månader. Tältet (förrådstält) skulle tömmas omedelbart, men vart skulle hon ta sina saker då? Hon hade ju ingen annan stans att förvara sina grejer, men det skulle fixas o donas o Emma var helt slut redan efter hans behandlingar av henne sedan första stund i detta så även av hans föräldrar. Hon gjorde en plan i olika faser som hon önskade för att klara av allt. Men de vägrade. Han kunde inte göra bodelningen tillsammans med henne för det skulle ske exakt som han ville, så det skar sig hela tiden fast de var överens om hur saker skulle delas.
Dottern flyttade hem till oss ganska tidigt o hade så barnen varannan vecka i huset. Han skaffade åxå lägenhet (3 månader innan inflytt där) på ett tidigt stadie, hade barnen med på visningen av den o pratade inte alls med dottern om detta utan det var barnen som berättade. Om hon gör något utan att berätta för honom då blir han arg o skäller. Men han kan göra vad han vill utan att meddela henne. Om hon nu skulle hittat en lägenhet åxå hur skulle de ha råd med 3 boenden? Han bara tänkte på sig själv, hon tänkte att då får väl jag bo kvar i huset då vilket hon inte ville då det är jobbigt att sköta allt själv, hon ville ha en lägenhet o slippa dela huset med honom för det blir det ju även om han flyttat. Men så när försäljningen kom igång då plötsligt kom han på att huset kommer att stå tomt ett tag innan allt är klart o det ville han inte utan sa då upp lägenheten. Det var då som dottern fick en lägenhet, ja om tre månader från då. När hon efter mycket om o men flyttade så bodde han heltid i huset till försäljningen var klar. Då tyckte han att hon skulle vara med o betala el o annat....Gaah!
Men innan dess då så .....Dottern kände att det funkar inte att ha huset varannan vecka, för det dög aldrig hur det var när hon lämnade över det. Han hittade fel varje gång. Vi slet som djur varje söndag för att städa o göra fint, det syntes knappt att det bodde barn där heller.
Så hon hade tur o fick en liten tvåa bredvid sonens skola på hösten där. De gick tillsammans runt i huset o valde möbler o sådant o det gick jättebra. Men när hennes flytt närmade sig så satte han käppar i hjulet o ville ha varenda möbel o pryl uppskrivet på papper för annars så skulle hon säkert komma i efterhand o klaga. Detta gick så långt att hon var villig att släppa allt förutom några få saker med affektionsvärde för henne. De skulle så dela upp sakerna som var i garaget, mycket efter stylingen inför fototagningen inför försäljningen, hon fick ha sina saker där efter hjälp från hennes svägerska som tog tag i det hela o löste problemen, ja fick honom att förstå o ta hjälp av henne o sin bror.
Där o då innan dess i garaget när han tjafsade om att ALLT i minsta detalj skulle skrivas upp trots att de redan delat upp i varsin halva där o hon sa att det är jätteok att du tar den högen, den är din skriv upp att vi är överens, men icke.. Dottern vart så provocerad till slut att hon tog blocket o pennan o tryckte till det mot hans bröst o sa -Men skriv du då!! Då körde han upp knytnäven under hakan på henne svart i ögonen. Då sa hon -Ja men slå mig då!....då ropade han på sin pappa som var utanför huset o skrek - Pappa hon slog mig! Vi rusade ut när vi hörde tumultet (vi var där som stöd) o så var grälet igång. Han gapade o skrek otäck som fasen med svarta ögon, hans far var med o la sig i precis som vi. Vi försökte försvara henne inför flytten av hennes saker som ju skulle gå iväg till hennes lägenhet när som. Men det skulle inte ske näpp. Han skrek på mig åxå slängde igen bildörren där jag satt flera gånger. Jurist inkallades som gav dottern rätt. Han skaffade då en åxå vilken var jätteklok o bra o gav dottern rätt men ingen får gå emot honom o hans familj inte så hon vart väl avskedad kan jag tro. Så när hon väl flyttade en kort tid senare så fick vi skramla ihop saker o möbler till henne o barnen. Gav henne lite möbler, vår gästsäng som är ett elände att skruva isär o ihop men det gick bra, husgeråd, sängkläder o annat de behövde. De satt på en madrass som soffa på golvet, ett litet gammalt bord till det o vår extra lilla tv. Samlade ihop köksgrejer vi kunde avvara o så levde de ett tag. Barnen hade problem redan då eller så klart de hade, en skilsmässa är sällan trevlig. Den minste 4 år då började kissa i sängen under hans vecka. De var lite oroliga o ville helst bo med mamma, tyckte/tycker alltid att mammaveckan var/är för kort.
Tillslut lyckades då hennes svägerska med man tillsammans med dotterns bror o hans tjej komma överens om hur allt skulle lösas med möbler o så. Han gick med på det o de skrev papper o vi fick en halv dag då vi kunde hämta alla hennes saker. När vi åkte med sista lasset då mötte vi honom på väg till huset. Såå jäkla bråttom han hade.
Han har kört med olika former av misshandel under denna tid, bla ekonomisk, psykisk, materiell misshandel men inte fysisk. Ja det var en otroligt jobbig tid under skilsmässan som ju tar 6 månader. Dottern har varit påverkad till den grad att hon nu varit sjukskriven till o från.
Han skrev ett meddelande till oss som stått honom nära strax efter att han ville skiljas, sa att han ville finna sig själv men att vi gärna fick komma o hälsa på o så...sedan efter en mycket kort tid blockerade han oss alla. Så han försvann fullständigt precis som hans mor då i samma veva. Inte en bild eller något om barnbarnen om vad de gjorde på hans veckor. Man försvann som mormor till barnen där bara så.
Men bekanta som han inte valt bort som vänner säger att det är rent töntigt hur han lägger ut på sig o grabbarna som han kallar dem. En massa bilder på hur fint o bra allt är, hur mycket han gör med dem osv. Han som typ aldrig höll på med media innan skilsmässan.
Jag är så fruktansvärt besviken på honom, jag som alltid hållit honom under mina vingar, försvarat honom i diverse saker o stått upp för honom, stöttat honom när han haft problem. O så visar det sig att han är så otroligt otrevlig o svår att ha o göra med.....är i chock kan jag säga fortfarande men det är ju för att skiten aldrig tar slut...
Fortsättning följer.......
Kramelikraaaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar