Dottern, J o V är i hans gamla hemstad över helgen för att vara hundvakt. Dottern skrev i dag att hon pratat med soc för de ringde upp, de tyckte inte om att hon berättat för V att det kommit in en till orosanmälan. Hur visste de det då? Jo han hade skrikit om det till far sin när han var där o hämtade lego o fadern har ringt soc o talat om det. Sanningen är att när de var på väg i bilen till västkusten förra helgen så fick hon reda på via soc att det kommit en orosanmälan emot henne, dottern hade blivit så ledsen o V vart jätteorolig såklart, han frågade vad det var o hon sa bara att det var soc som ringt o att det är fler som var oroliga för hur V mår o vill att allt ska bli bra. Att det kan vara jobbigt att vara vuxen ibland. Hon sa inte att det var något dåligt, inte vem som skrivit eller något alls egentligen. Som sagt de tyckte inte att det var bra, det skadar barnen mer sa dom. Hon säger att hon borde ljugit för V där o då o inte sagt att det var fler som var oroliga o så men det är lätt att vara efterklok. Hon känner att hon snart ger upp, för vad hon än gör eller inte gör så går det emot henne.
De lyssnar på X igen o igen o förstår inte problemen. De går fortfarande helt i spåren på att det är uppbrottet som V fortfarande inte kommit över, att det är deras konflikt som påverkar. Att det vore bra om dottern motiverar V till att träffa pappa, vilket hon gjort hela tiden, alltid varit positiv när det gäller umgänge dem emellan men V som vägrar. Att hon måste tänka på vad hon pratar om inför V....hon pratar inte om allt vitt o brett hur som helst med barnen, hon lyssnar, förklarar, pratar o tröstar.....Hon sa till soc att hon ärligt inte vet hur hon ska göra längre o att hon är klämd emellan.
Hon skrev till mig: "De kommer aldrig att fatta, Känns som att jag får ge upp o bara gå på deras story då, gå helt på X linje o göra som han säger. Vidar är väl hjärntvättad av mig då, jag har väl påverkat V. Fått honom att hata sin pappa. Uppenbarligen pratar jag för mycket med barnen. Jag gör väl fel. Jag ger fan upp alltså!"
Ett drygt år av överlevnad o kämpande kan man inte bara kasta i sjön nej nej....sanningen måste komma fram. Det måste bli ordning. Detta tar verkligen all energi just nu från både henne o mig. Ja för alla oss nära. Det går några dagar o så PANG kommer nästa skit o så lite lugnt o så PANG o så har det varit hela tiden. Hur ska det gå? Hur ska det sluta? När blir det bra? Hur blir det bra? När får hon frid o livet tillbaka?
Kramelikraaaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar