7. Kör väl lite till om problemen..

Ja men det är ju så att dessa skriverier är mitt sätt att få ur mig frustrationen över allt som pågår med fd svärsonen, svärsonen som stod mig nära i 13 år, han som jag alltid höll nära mitt hjärta. Men som nu visat sig ha narcissistiska tendenser. Han var en bra pappa under åren de var gifta, men på egen hand så är det inte så längre. Det var dottern som höll ihop allt. Han höll med henne om allt men nu efter att de gick isär så känns det som att han verkligen hatar henne, han beter sig så i alla fall. Han skyller henne för att ha bestämt allt, allt om barnen o deras väl o ve, allt om inredningen i huset, allt allt allt...o nu så kör han över allt som haft med henne att göra. Han kör sitt eget race o vägrar samarbeta med henne. Han bestämmer hur det ska gå till, vad han önskar o om hon då säger emot eller har ett annat förslag så vägrar han. Det ska vara som han vill. Så samarbete funkar inte. Han skyller på henne, att det hon som inte samarbetar. Ja så är det o så har det varit nu sedan förra våren. 

Detta handlar ju om min dotter o mina barnbarn, att de ska må  bra o trivas i livet. Men som han förstör för. Gräver djupa gropar i sitt föräldraskap med sina pojkar. V:s grop är djup, mycket djup o vi tvivlar på att de ska få en fin o bra relation igen ordentligt. Han gräver nu en grop åt sin minste åxå med att han tex vägrar låta A ha med en klädtrasa från mamman. A protesterar när han ska hem till pappa som sagt, säger att han hatar pappa, pappa är dum osv. Han svär o är oerhört ledsen o arg. Han saknar sin bror på pappveckorna så klart åxå. Han blir ju heller inte alltid så bra bemött när det blir lite konflikter med pappa, han har hört o sett så mycket så det är klart att han blir påverkad negativt i allt detta. Farföräldrarna är ju inte snälla heller så man är orolig under veckorna han är hos far sin o farföräldrarna.

Igår var dottern o jag o tittade på V:s fotbollsträning, då kom ett av problem upp som pågått länge sedan förra våren-sommaren. Nämligen att det satt en klisterlapp med V:s namn o pappas mobilnummer klistrad över dotterns klistermärke som suttit där sedan tidigare (jag har inte tänkt på det). Hon sa att han beställde sådana tidigt o de sitter på allt, på barnens kläder, skor ,vattenflaskor, you name it. Alltså över hennes klisterlappar ja där de funnits, inte på andra sidan eller bredvid eller så nej nej tvärs över. Dottern tog ju som sagt kontakt med Kvinnojouren o Mottagningen för Våldsutsatta kvinnor förra sommaren då hon kände att hon behövde hjälp, tips o råd. Där förstod man att hon har varit o är utsatt för både Psykisk, Ekonomisk o Materiell misshandel klart o tydligt sedan separations början. 

OCH tänka sig att det var ingen ifrån hans läger på träningen igår. Det har inte hänt förut. Vi var så förvånade.

Han vägrar samarbeta, allt ska ske enligt hans önskningar. Skyller samarbetssvårigheterna på henne. Hon har inte fått vara med o bestämma någonting, inget om hur det skulle gå till med delningen av möbler o tillhörigheter när hennes flytt närmade sig, inte om hur hennes flytt skulle gå till, han sabbade hela flyttplaneringen för henne o oss, vägrade att låta henne ta något alls utan alla papper skulle vara klara i minsta detalj vilket de inte alls behövde vara enligt juristerna. Så när hon ber om något så vägrar han. Exempel är tex att de kom överens om att köpa en cykel  till V i våras när han fyllde år, han skulle leta upp en lämplig o skicka bild o summa innan han köpte den...Nej det gjorde han inte, han köpte en riktigt dyr en o bad henne betala hälften. Hon hade inte sett den innan kalaset. Likaså sa han att barnen behövde nya vårskor, men de hade redan skor som redan användes. Då köpte han nya dyra märkesskor o bad henne betala hälften. Vilket hon vägrade. Så han kör över henne hela tiden. 

Han fick behålla mycket av barnens saker då de ju bodde kvar i huset o hon ville att de skulle känna sig trygga med att inte förändra deras rum för mycket när det var känsligt redan som det var med skilsmässan. Så idag sitter han med väldigt mycket av deras saker, inte en enda fråga om hon kanske skulle vilja ha något. Hon fick be om lite lego, V har 5 kilo drygt som är hos honom. Han har alla legobyggen. Han har nästan alla fina dyra barnböcker som vi köpt till födelsedagar o så. Han är enormt ego. V saknar saker som är hos pappa o ska nu försöka hämta lite, hoppas det går bra.

Hon var ju på det där familjestöds-mötet med honom ja det han ordnat med, mötet där han (inte hon) innan dess varit hos o berättat sin version, o som hon då behövde sitta i o de sa att hon skulle försöka samarbeta bättre, att hon skull det ena o det andra, de gick helt på hans linje. Hon sa att hon mådde så fruktansvärt dåligt där o då. Hon satt hela mötet o nöp sig i armen av ångest för att hålla ihop..

Men "Mottagningen för Våldsutsatta kvinnor" där hon går ringde efter detta upp Familjestödet o pratade med dem, så det bestämdes att hon aldrig skulle behöva sitta på ett möte med honom mer. Han vet nog inte ännu att hon inte kommer att dyka upp på nästa möte, men hoppas innerligt att de förklarar det för honom. Fast inget biter ju på honom, alla har ju fel i allt o han har rätt. Han o hans föräldrar är sådana. Dottern tror att allt kommer att sluta i rätten , där det blir en vårdnadstvist. O att hon då kommer att få barnen på heltid o han ha dem varannan helg eller så....Ja den som lever får se som en säger. Det är en jobbig väg dit hur som.

I helgen som var så var J E:s nya kille med barnen på skolgården o lekte då plötsligt X:et A kom o sa att jag tyckte väl att jag hörde grabbarna över skogen. V sprang in i skogen, sedan stod han o pratade med J i ca en halvtimma, smilade in sig o var så trevlig så. Pratade om sig o barnen. J är en mycket klok o fin kille så han tog det med bravur, men han tyckte det var konstigt o lite obehagligt att behöva stå där så länge o lyssna på o prata med honom. De har ju träffats förut några gånger men då i samband med grälen i X hus med V o då inte så vänskapligt kanske. O en gång i början då han presenterade sig efter innebandyn. Lille A sprang fram o tillbaka till V i skogen o medlade om det var något som V skulle höra. Klart att X vill veta vem som är med hans barn nu, vem hans x är tillsammans med det förstår man ju. Men han är jobbig i hur han gör det.

Han förstår inte sitt beteende, han fattar inte, han har ett helt annat sätt att se på saker o ting, hans föräldrar likaså, ja man förstår var han fått sitt sinnelag o sätt att se på saker o ting ifrån. Han anser sig aldrig vara arg utan han är bara allvarlig, han har aldrig gjort något man konfronterar honom med så som knytnäven under hennes haka, det har Inte hänt, eller att han kallat henne Narcissist. Aldrig erkänna något som är emot honom ens med bevis. Hans fasad måste hållas upp o vara perfekt. Ingen får förstöra den. 

Det är mycket stöd till dottern nu, o V såklart, vi gör så mycket vi kan o orkar för dem o lillbrorsan så klart. Hjälper henne med att ha barnet/barnen när det behövs, städa o plocka lite då o då, ibland lite tvätt. Hon är så jäkla slutkörd, o jag känner så klart att allt detta tar på krafterna även på oss, mina krafter är ju kassa sedan långt innan o hjärntröttheten blir inte bättre, men det är till att kämpa på så länge det behövs, finns inget annat. De är mina närmaste o viktigaste i livet. Jag har många dagar då jag kan vila o ta det lugnt så det går bra. 

Blir säkert en del upprepningar här i skriverierna, det blir lätt så när en bara skriver på o inte alltid minns vad o hur en skrivit tidigare.

Kramelikraaaam