Men tänka sig Hon fick trean! Wiihoo! Så nu blir det flytt om ett par veckor ungefär. Typ snett över gatan på fjärde våning mitt emot skolan. Kan kolla ner i klassrummet o se hur V sköter sig hehe. Blir så bra så, då kan J flytta ner så smått redan nu o ordentligt efter sommaren. Visst ungarna får dela rum men det blir bra ändå. Mer space för dem helt enkelt.
Men det blir hårt arbete med flytt, men ändå ser jag fram emot det.
På exet-fronten har det varit ganska lugnt faktiskt vad jag vet. Han var kallad till Soc i veckan som varit o dottern har inte hört så mycket om hur det gick mer än att han vill gå på V:s skolavslutning o de sa att han får skriva till dottern om det....ja jag vet inte mer än så. Så skönt ändå med några dagars lugn, att slippa få se hans tråkiga anklagande, sura meddelanden som dottern skickar till mig när han hört av sig. Man hinner hämta sig lite emellanåt. Dottern hinner åxå hämta andan o få tillbaka lite lite energi. För han tar verkligen energi, massor med energi.
Nu undrar man mest hur det ska läggas upp med att V o pappan ska få kontakt igen, hur V ska få tillbaka förtroende för far sin... Om dottern ska kunna få vara lite fri varannan vecka vilket ju är målet. V mår dåligt när dottern ska iväg någonstans, han får jättemycket separationsångest o är livrädd att mamma inte ska komma tillbaka av någon anledning o att han då måste bo hos pappan, det är jobbigt. Dottern vill o behöver ju lite tid till att få göra lite roligt ibland. Nästa helg är det en segling hon är inbokad på sedan länge med J o hans vänner. Hon har bearbetat V mycket o han ska vara hos oss några dagar. Han är ju väldigt trygg hos oss, har alltid varit men när det är ångest inblandad då är det jobbigt att bryta, särskilt när mamma är en bra bit bort o inte kan åka hem bara så där med tanke på den här seglingen. Det har hänt en gång här åxå men då var mamma hemma 2 km bort o det slutade med att vi fick köra hem honom. Men nu så har det visat sig att båten läcker in vatten så nu vet vi inte ens om resan blir av. Nåväl vi är inte där ännu så vi får se.
Han mår väldigt bra när han bor hos mamma, han är lugn, hörsam o harmonisk. Så är det när han slipper allt drama, irritation o ilska. Mamma vet ju vad han behöver o hon kan prata o lösa problem, vara trygg o ge lugn som hon alltid gjort. Lilleman A verkar trivas med far sin o med farmor o farfar som jag skrivit förut, han klagar inte mycket. Han säger ju att det är lugnare hos pappa när inte V bor där. Men att få med sig en klädesplagg från mamma som trygghet under pappaveckan är det väl slut med nu då sedan han (exet) klagat så mycket på det.
Vi hade barnen här ifrån torsdag kväll till söndag eftermiddag o de är verkligen inte svåra att ha, de är så snälla o fina. Inga problem alls o så har det varit sedan de föddes. Vi står ju varandra så nära att de tycker det är enkelt att vara hos oss både dag som natt. De ber om det titt som tätt. V är lugn o fin o visar inte på några problem ...så det är så himla tydligt var problemen ligger.
Nä nu får det räcka här för stunden, återkommer snart.
Kramelikraaam Miafia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar