Idag börjar skolan här i kommunen o V börjar tredje klass. Fasen vad tiden går. Han har varit på Fritis sista dagarna o det har funkat bra, bästisen har var där åxå så det var det som gjorde att det blev kul o bra.
Idag skulle de till BUP för att V ska få hjälp med sina bekymmer med sin far. O som jag skrev innan så fick ju pappan brev om det o det stod att båda Vårdnadshavarna gärna skulle vara med vilket han så klart tog fasta på. Dottern skrev till honom o förklarade som det var att han nog inte borde vara med för då skulle V krevera, fly eller vad som helst för att slippa vara i samma rum som sin far. Hon skrev till X om som så många gånger förut om hur V känner för honom, ja att han önskar att pappa vore död, att han hatar pappa, att han vill dö själv, att han vill inte träffa pappa alls m.m, att V behöver detta möte för sin egen skull, men X bara skrev tillbaka att han visst kommer till mötet, han skrev bland annat att V måste lyda, att de som föräldrar måste få honom att förstå att det är de som bestämmer, att V inte bara kan bestämma allt. Så hans uppfattning i hela denna story är att V är ett besvärligt barn, ett olydigt ouppfostrat barn som de måste få bukt med. Ett barn som måste förstå att det är vuxna som bestämmer. Dottern o så även jag såg igenom ett av meddelandena att det var X svägerskas ord, hur hon dikterat vad han skulle skriva o då särskilt det där om att barn inte kan bestämma allt själva. Det är så fruktansvärt frustrerande allt detta med att X bara vägrar förstå problemet o bara skyller på annat o då främst dotterns sätt att sköta V. Han vägrar förstå att det är han o hans föräldrar som orsakat V:s trauman o mående.
Så jag antar att man kan känna sig lite lugnare då.
Det är så fruktansvärt frustrerande att X inte förstår alls varför V reagerar, mår o är som han är emot honom, bara mot honom o hans föräldrar, han som tycker att allt bara handlar om att V får bestämma allt, att dottern inte klarar att uppfostra honom, att X tycker att "mamma o pappa ska hjälpa honom tillsammans" o lösa V:s problem. Mamman o pappan som då inte klarar att samarbeta pga av X, X som inte tål henne alls, som aldrig ever never lyssnar på henne o det sedan skilsmässans början. X familj är komplicerade, de är otroligt tävlingsinriktade, har dålig insikt i sina egna beteenden o bemötanden av andra, att de gärna alltid vill ha rätt o ha sista ordet, veta bäst i alla lägen o vägrar inse eventuella negativa saker som ju ibland uppstår i livet. De har en ålderdomlig syn på barnuppfostran o på samma gång en stor svaghet i att inte klara upp problem som uppstår med barnbarnen utan kör då med hot eller mutor. Jag vet ju själv att jag aldrig under de 13 åren de var tillsammans tyckte om dem speciellt mycket då de var så svåra till sina sätt, att de ofta hade förmågan att få en att känna sig lite mindre värd, jag älskar ju ändå att möta olika människor med olika sätt men de var svåra. Ja jag är ju högkänslig så då funkar det ju ännu sämre så det är klart att allt detta gör ju inte denna jobbiga situation bättre för mig nä. Visst har vi haft många glada stunder under skratt o glam men det har varit korta stunder o inte mer. Ingen personkemi emellan oss om man säger så. Tänk då vilken skillnad när vi mötte J:s föräldrar för första gången o det bara klickade direkt o allt kändes fint, naturligt, roligt, samspelt o ja bara så bra på alla sätt. Personkemi av högsta rang.
V har traumabeteenden som visat sig så som svår separationsångest, livrädd att mamma ska försvinna o att han då skulle bli tvingad att bo med pappa, han har sett monster i sin ångest o drömde mycket mardrömmar, blivit mer osäker o mer rädd....men mår bra med mamma J o oss alla här.
Igår var vi lite barnvakt på kvällen då dottern skulle iväg o börja träna lite, lillebror A har åxå stora problem med separationsångest o det var jobbigt när hon skulle åka iväg, han sa högt att han var rädd att hon inte skulle komma tillbaka, att något skulle kunna hända henne. Jobbigt att se o uppleva, o att han åxå är van vid att mutas mycket visade sig åxå mot slutet då han själv bad om muta för att hon skulle kunna få åka o det blev en glass tillslut. Det gör dottern ledsen då hon ju inte behöver köra sådana metoder speciellt ofta utan hon pratar massor med barnen istället när problem dyker upp, ger dem trygghet o lugn. Men sedan X visat sig köra med den metoden hela tiden så får hon kämpa som en blå emot det när A är hos henne. Hon kom iväg till slut o allt gick så bra så o de somnade gott bredvid mig i sängen efter en lång saga om hur de tog sig till Bahamas o alla upplevelser både dit o där.
V lyckades få låset på sin cykel att gå hm i lås ordentligt, ett kombinationslås. X har ju köpt cykeln o låset i våras som födelsedagspresent, det var den här cykeln som kostade 7000 spänn. Nåväl han förstod väl på något sätt att V:s cykel inte användes pga av något så dottern förklarade orsaken o då erbjöd han sig att hjälpa till vilket dottern först sa att det behövde han inte tänka på, de skulle fixa det själva men han skrev då att han ville det för V:s skull, ja att V skulle se att pappa ville väl o det är ju helt ok. Men att få V att bry sig i detta gick inte, så de bestämde att dottern skulle ställa ut cykeln utanför cykelrummet på fredagen o så skulle X fixa låset med vinkelslip o så höra av sig till dottern när det var klart. Men hon vet ingenting om cykeln....Men va sa jag. Ja vi får forska i det minsann.
Kramelikraaaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar