Igår var vi alla på visning av ett jättefint radhus som dottern o J är intresserade av. Så vi får se hur det blir med lånelöften o så nu då...fortsättning på det kommer väl snart då. Ungarna var med S,M, morfar o Herr Larsson till husvagnen i lördags, jag var hemma då min förkylning med hosta håller i sig o hostmedicinen med morfinliknande ämne i tar på orken. Ungarna hade det toppenbra, de badade, umgicks o skötte sig galant som alltid. De var så glada o nöjda.
Igår fick dottern meddelanden från mr X, japp om den kidnappade cykeln. X ville ju fixa den för att vara snäll, dottern sa att han inte behövde det för de kunde fixa låset själva men han fick äran efter lite tjat om att han ville vara snäll o visa V det vilket ju är helt ok.. O när han fixat det så skrev han till V att det var klart. V skrev som alltid bara fula ord tillbaka. Så V lär inte få sin cykel nej. Över en vecka sedan han hämtade cykeln.
Han tror att det bara är at komma o hämta cykeln för dottern o V, men det funkar ju inte så...
Går inte att vara på möten tillsammans, det har provats o hon ska inte utsättas för det enligt flera som hon sökt hjälp hos.
Jag o mannen min satt här o diskuterade det hela o det är ju så att dottern lever i en värld av sanningar o X lever i en helt annan. X o hans familj förstår verkligen inte vad de ställt till med, de har ingen insikt alls vilket ju visar sig hela tiden när de försöker få ordning på V o allt runt om. De låter så fint o bra när de skriver, eller ja X måste ju alltid stå över henne i allt. Han som är perfekt o har noll fel, som alltid vill upplevas vara så klok. Han kör otroligt mycket med att försöka ha kontroll över henne. Så som sagt cykeln är V:s men han får inte ha den för X betalade för hela då dottern vägrade betala hälften. De hade ju kommit överens om att X skulle leta cykel o så skicka bild o prisförslag till henne men så skedde inte utan han bara köpte cykeln o skrev till henne att hon skulle betala hälften av 7000 kronor o ingen diskussion alls innan. Så hon kände att nej jag kan inte betala så mycket. Han lyssnar aldrig på henne utan bara kör över, detta var åxå Ekonomisk misshandel vilket han brukat ett antal gånger mot henne. Så cykeln är alltså hans INTE V:s trots att han fått den i present. Likaså tiden till banken för att avklara Bodelningen, ja det är han som valt den tiden o han vet att hon jobbar på sjukhuset o inte kan få ledigt. Alla datum han kunde var just på hennes sjukhusdagar. Så där gör han hela tiden. Han vill ha möten tillsammans med henne men det funkar ju inte, hon är inte rekommenderad att gå på möten själv med honom av bland annat Mottagningen för våldsutsatta kvinnor. Varit på möten där han redan dragit sin version av allt i denna härva, där hon då får sitta o ta emot skit om att hon måste samarbeta o gör a si o så...näpp det går inte. BUP, soc o familjestödet måste lösa problemen. De kan inte det tillsammans vilket ju har visat sig ett antal gånger.
Idag fick jag/vi ett meddelande från han föräldrar, barnbarnens farföräldrar:
Vi har ingen som helst skyldighet att träffa dem. O hur skulle det gå till när vi aldrig någonsin kunnat diskutera något med dem. Min sista upplevelse var i våras då huset skulle säljas o vi la lite trädgårdsavfall på ett ställe då vi röjde i trädgården inför visningar, vilket de inte tyckte var lämpligt o de plockade bort ett par gånger för att det skulle se fint ut vilket jag ju kunde hålla med om. Hon o jag blev ovänner där o då för hon skulle ha rätt i att man absolut inte fick ha någon kompost i sin trädgård o jag sa att man visst får ha trädgårdsavfall i kompost. Men hon stod på sig o så kom hennes avundsjuka på att vi var där så ofta, ja vi är ju väldans taighta o har tillbringat mycket tid i både hus o trädgård vilket även X har tyckt varit bra o varit tacksam över. Men hon vart så på o otrevlig o gick så nära ett par gånger att att det vart riktigt obekvämt. Otäckt! Hon skulle bara ha rätt! Likaså med honom, farfadern som åxå var otroligt otrevlig när dottern o X skulle försöka dela upp saker i garaget o vi var där som stöd åt henne o satt i soffan o väntade, o han då som stöd till X, han ville absolut inte prata med oss för vi hade Ingenting att prata om sa han o gick iväg, hälsade aldrig på oss efter det. Meddelandet låter ju fint o snällt men att ens tänka tanken på ett möte med dem Huaa Nej tack det skulle inte hända. De lever ju helt ovetandes om vad de orsakat i allt detta o då med allt angående V:s mående. De tror att dottern o skilsmässan orsakat alla V:s besvär. Ja man väntar o väntar på att BUP o alla ska börja lösa alla knutar o få lite ordning på skiten. Det skulle heller inte förvåna mig om de står utanför vår dörr en dag o vill prata men Nej no way, går inte att prata med dem, de är så hetsiga o på så det blir inget med som sagt. Vi har noll skyldigheter att träffa dem eller svara på några meddelanden. Dottern o J säger att vi ska blockera dem. Vilket ju är bäst ja. Vi har ju aldrig svarat på några meddelanden från varken X eller dem, vi har legat lågt för att inte lägga oss i sedan allt detta började för mer än 1,5 år sedan. Lågaffekt bemötande eller ja inget alls är ju bäst. En gång har jag svarat X o det var om barnen var välkomna till oss o jag skrev att de alltid är det såklart.
Och vadå att V inte vågar gå till BUP? Han kunde ju inte gå dit för att X var tvungen att komma dit, att BUP sa ifrån att V inte skulle behöva utsättas för det. Sa inte BUP någonting till X? Dottern läste i journalen efteråt o där stod det väldigt neutralt om X:s besök. Ja ja storyn rullar på....Det slutar nog i Familjerätten för det går nog inte att lösa annars.
Ja detta är mina tankar o upplevelser i detta. Mina observationer o känslor.
Kramelikraaaaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar