Har ändå sovit ganska bra i natt men vaknade vid fem-sex o tankarna började fara runt. Jag tänkte på Skolans Orosanmälan där farmodern beskrevs som aggressiv o ja det har jag själv upplevt den där gången vi pratade om kompost i trädgården o hon blev aggressiv i hela sitt uttryck, både till kropp o ord mot mig när jag hade en annan åsikt än hennes. Nåväl jag låg o tänkte på hur hon gett sig på mitt barnbarn med stryptag o aggressioner, tänkte på hennes sätt att inte kunna möta barn o deras behov, hennes hot o hårda ord emot honom, hennes mutor hennes ilska när V inte gjort som hon önskat. Jag såg henne framför mig där jag låg. Jag blev så otroligt arg redan igår men nu kände jag det ännu mer o kunde inte riktigt somna om o gick upp tidigare än vanligt.
Här har dottern haft o har fantastiska metoder o hela hennes sätt emot barnen är så otroligt härligt att se o uppleva, hur hon möter dem i deras känslor o låter dem känna, berättar för dem att det är helt ok att känna si eller så, hon uppfostrar dem till att bli mjuka kännande killar o jag vet ingen som är så pedagogisk o inkännande som hon, o det märks hela tiden hur trygga de är med henne. Ger alltid kärlek o fina lösningar på konflikter som uppstår som det gör med barn. Det har jag berömt henne för många gånger o sagt att jag önskat jag haft mer av alla de bra kunskaperna hon har när jag uppfostrade henne o hennes bror.
När de var gifta så samspelade de, diskuterade o var överens om hur de skulle uppfostra barnen. Hon visade honom på metoder o gav honom verktyg när han ibland hade svårt att möta barnen. Han var alltid med o visade aldrig att han hade andra åsikter eller så, men när skilsmässan kom o han blev ensam med barnen varannan vecka då släppte han allt som han tyckt o gjort förut med barnen, allt som hade med dottern att göra skulle bort o nu var det hans egna o morsans metoder som gällde o det visade ju sig inte fungera så bra o då särskilt med V. De tyckte då att säkerhet för barnen var viktig o de var tex överens om att A skulle åka bakvänd tills han fyllde 6 år, precis som hans bror gjort, studier har visat att det är säkrast. Men han vände på A o det vart väldigt tjatigt när A var hos E o han var arg för att han var tvungen att åka bakvänd. Bara en sak som visade på att han skulle minsann inte göra något som han tyckt förut med henne. Då var A 4 år. Barnen tappade tryggheten hos honom för han kunde inte möta dem i deras känslor o hade då åxå sin mamma o far som hjälpte honom att försöka lösa problemen som uppstod vilket ju visat sig handla om kränkningar, fysisk misshandel, hot, ingen empati, 60-talsmetoder i uppfostran, o V gav så upp o vägrade bo o träffa varken sin far eller dem o där är vi ju sedan i våras. Dottern ska göra en polisanmälan på farmodern o X hamnar där åxå för kränkning o trakasserier mot henne bland annat.
Det gör mig så arg o frustrerad att de behandlar barnen så illa, att de ger dem trauman för livet. Att V nu behöver psykologhjälp o lillebror A kommer ju åxå att få bära med sig upplevelser o säkert få men av dem som kommer att visa sig på olika sätt. Dessa fina härliga ungar som är fantsiska individer som de typ förändrar för att de är sååå inkompetenta med barn. Och inte att förglömma att deras sätt o då särskilt X:s hur han bryter ner dottern hela tiden o det har pågått under år o eskalerat under denna process. Måtte alla processer gå bra fram över.
Så nu ficka jag skriva av mig om detta...men jag är fortfarande arg.
Kramelikraaaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar