Slänger in lite om vad som händer på Familjebehandlingen, dottern skrev igår o jag kände att ja nu äntligen så börjar det röra på sig. Så här skrev hon:
Ja men exakt så..ja detta om V:s saker som X vägrat förstå att de ju är V:s o bara V:s. Det här med att han berövat V från sina ägodelar är ju en av många orsaker till att V är så jäkla arg o besviken på sin far. Så det känns verkligen bra att de nu hjälper till o får saker o ting att lösas. X har ju alltid en vendetta emot E, alltid negativ o anklagande utan att ens tänka på vad det ställt till med under de här snart två åren sedan skilsmässans start. Ja det finns ju saker innan dess åxå men nu är det ju om honom o V det handlar mest om o det är ju åxå E som får ta alla smällar o har så gjort länge nu. Hon mår ju verkligen inte bra med sin trötthet, o som jag sagt så är det tre dagar i veckan med kurs via soc för henne o J o så Familjebehandling för henne måndag eftermiddag o V tisdag eftermiddag. Igår fick vi hjälpa till en del, först fick vi efter förfrågan köra lägenhetsnycklarna till Vetterhems kontor för inlämning före 12.00...sedan efter lunch så hämtade vi V o körde hem honom efter skolan o så kom det ännu en fråga om vi kunde hämta A på förskolan för hon var helt slut efter sitt möte med Familjehjälpen o skulle dessutom laga middag. Dessutom så hade vi ju bilen full med kartonger med den trasiga toastolen så vi var till Återvinningen o dumpade dem o div kartongskräp. O emellan barnens hämtningar var vi i stan o letade presenter till A inför kalaset på lördag så det vart en dag med mycket på schemat. Hon orkade inte laga mat utan beställde hem mat istället, ja det blir en del hämtmat nu o hon som är så himla bra på att laga god o bra mat men så är det nu allt som oftast. Det blir lite rörigt i både kök o andra platser där det blir disk o annat, tvättberget växer trots att det tvättas rätt så mycket. O jag brukar plocka o fixa lite varje gång jag är där för att underlätta lite. Men sista tiden har jag haft en rejäl självspricka på tummen vilken blir värre av vatten så jag har fått hopp det där med disk ett par gånger. Nu är den nästan helt läkt wiihoo. Jo då de hjälps åt men det märks tydligt att livet är jobbigt för dem båda just nu, men på samma gång hur otroligt mycket de tycker om varandra o hur de kämpar med allt som är runt om dem nu med familjen, huset o allt som ska göras o så jobbar de ju eller ja E jobbar ju bara 50 % just nu men vilar ju mycket när hon kan. Hatar verkligen att se allt det negativa som är o har varit så länge nu, vill ju bara att alla ska må bra o få sina liv att fungera bra utan psykisk ohälsa, en massa negativ skit o få lugn o en "normal" vardag. Det gör mig så ledsen att se när hon inte mår bra, när man ser allt som behöver göras o fixas. Ja det är tufft.
I eftermiddag kommer V:s handläggare på besök hem till honom för att hänga lite o bara lära känna varandra o jag hoppas sååå att personkemin ska finnas där o att V får hjälp fram över o kan få bearbeta det han upplevt o få ordning på sina känslor kring far sin. Ska bli spännande o se vad E säger om det hela efteråt. V o jag pratar aldrig om något kring hans far, nej nej det går inte o det är faktiskt E o J:s uppgift att vara hans trygghet i det o jag vill ärligt inte prata om hans far heller om nu inte V skulle ta upp något så klart. Jag skulle aldrig ever tala illa om hans far för så gör man inte utan jag skulle bara lyssna o finnas där i så fall. V mår så bra nu hur som han är glad pigg o sig själv fullt ut o det är så härligt att se. Det enda som jag upplever som lite jobbigt ibland är att han ibland är lite väl fostrande o tjatig emot bror sin o det slutar med att A blir ledsen. Igår berörde det mig mycket då vi ju skjutsade hem A o det var en vecka sedan han var hemma o efter bara en kort stund så vart A ledsen o fick gå ner till mamma för att V varit otrevlig emot honom. Det kändes i mitt hjärta då A ju bara är hemma varannan vecka o man vet att de ju saknar varandra. Men har sett att detta sker allt som oftast o det kan ju vara så att V har ju mamma, J o allt i huset för sig själv o så kommer brorsan o inkräktar på hans revir o då blir det lätt konflikter. Men det är så synd o onödigt för V behöver inte fostra o gå på A så där. Ja jag hoppas att E o J ser o hör o kan ta ett snack med honom lite för att få det att bli bättre. Ja syskon bråkar så klart o det gör de åxå men just detta med att klanka ner på A känns inte riktigt bra.
Ja så det är mycket nu men ska inte klaga för jag har ju ändå mycket tid till att vila, men ibland kommer den där känslan att det är jobbigt att man måste finnas där så mycket o ställa upp o fixa o dona. Ibland känner jag mig lite utnyttjad för att vara krass, att det är lätt att be oss om saker o vi kommer bums typ. Men ibland när det tar emot så brukar jag svara henne lite halvhårt så där o fråga varför hon inte kan fixa det själv idag.....o så skriver vi lite fram o tillbaka o så har vi löst det hela o vi hjälper henne så klart. Det är faktiskt både roligt o känns så bra att kunna hjälpa. Hon är ju min dotter o jag gör allt för mina barn o missförstå mig inte nu att jag bara gör allt för att curla o skämma bort dem. Eller asså hur lät det? Skämma bort ja jo det vill man ju hehe. När men förstå mig rätt min familj är ju allt, de är de viktigaste i mitt liv. O jag vill aldrig aldrig bli som min mor, hon är dömande, o måste alltid vara ärligt med vad hon tycker o tänker om det så sårar en vedervärdigt mycket, som krävde en lojalitet som var svår att leva upp till då hon inte alltid var så lojal tillbaka. Hon som inte kunde ta att man var arg på henne för någon allvarlig oförrätt utan måste kasta skit tillbaka för att själv stå i bättre dager o inte då se en som hennes eget barn hur vuxen man nu än var. Hon som sköt en ifrån sig i svåra tider o då tillslut förlorade en...ja hon lever men vi har ingen kontakt, hon följer mig på Facebook men aldrig ett Gilla eller någonting. Men blir arg o besviken om hon inte får se vad jag o vi gör i livet. Ja men så klart att hon vill följa det fattar jag, men det är otroligt ledsamt att hon slutade att ens trycka på Gilla o jag Gillar ju inte heller hos henne så...ja ja jag finner ändå ett lugn att slippa ha kontakt med henne, jag har fått en inre frid o har ju insett att jag inte klarar att ha kontakt då det skulle äta upp mig inifrån o ut, där man skulle vara tvungen att le o spela orörd, dricka kaffe o prata o ringa o ja det är bara jag som skulle ringa för så har det alltid varit, två timmars samtal som jag mest då måste lyssna på. O nä det ligger för tunga svarta outredda saker emellan oss som hon vägrat lösa o bearbeta o i viss mån tro på. Hon valde förövaren o det satte tillslut stopp för mig o så även mina för mina barn hennes egna barnbarn. Tråkigt som tusan. Men hade hon bara haft förmågan att sköta det lite bättre o jag hade känt att hon mött mig som en stöttande o förstående mamma o gett mig om än så lite trygghet o tröst i allt det svåra som skedde så hade vi varit vänner o haft en relation idag. Men tyvärr hon valde honom. Nog om det det är en annan lååång story.
Nu tillbaka till min lugna tisdag o vad jag nu ska hitta på.
Häpp måste fylla på lite om hur det gått idag med V:s behandlare som kom på hembesök, fick uppdatering alldeles nyss:
Ja så det verkar gå åt rätt håll o V kommer att förstå att de inte är ute efter att tvinga honom att bo hos sin far, eller ens träffa honom, det är inte det som är det viktiga nu utan att V ska kunna berätta om vad han upplevt så att de förstår problemen o då kan veta vad som behöver göras för V:s bästa.
Kramelikraaaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar